I värmen från en tant med rullator

Lars bodde på Ryttaregatan. Hans förnamn hade jag inget emot men hans farmor var en elak kärring. Han sa att hon var Jehovas vittne. Jag hade mycket vaga begrepp om vad det var för någonting. Men tanten var folkilsken och stod ofta och skällde på stentrappan till det lilla gula huset. Så den där jävla Jehova var nog inte så mycket att vittna om.  Lars var jättegammal och hade den största snusprilla som jag någonsin sett under sin läpp. Jag tyckte inte han var riktigt klok när han slog han mig i huvudet över bänkraderna på Palladium. Jag tappade hela paketet med Gammeldags Nickel på linoleumgolvet. Och detta bara för att jag berättade handlingen i Sound of Music i förväg. Fan, jag hade ju redan sett den två gånger. Vem kan hålla tyst om hur flykten från tyskarna går?

På Ryttaregatan bodde också min farbror Dore. Han hade varit en mycket röd socialdemokrat men nu var han Skorstensfejarmästare med eget företag och Rotarynål.  Nu var det mest näsan som blev röd när det dracks grogg. Efter något födelsedagskalas när det druckits extra mycket grogg och bråkats extra mycket politik gick vi hem längs Carl XI:s gata. Plötsligt greps jag av en alldeles förlamande rädsla. I den där trätan hade min farfar eldat upp sig och av någon outgrundlig anledning börjat prata om en komet. Himlen över Svalöv var plötsligt alldeles full av stjärnor och jag blev alldeles hudlös. Universum var oändligt och jag var mycket liten. Jag minns inte hur vi kom hem. Mor torkade mina tårar och jag tror att en gammal nalle kom fram ur den gula lådan. Kan tänkas att det var Skutte.

Idag är jag inte rädd för kometer. Idag är jag mest rädd för allt det oförsonliga och alla låsta positioner. Varför hata det man inte förstår? Varför inte lära? Varför inte tänka? Idag har jag ingen Skutte. Kanske ska jag ställa mig mycket nära en tant med rullator. Där i värmen av hennes kropp bor nog tryggheten. För övrigt undrar jag när Aleppo åter blir beboeligt.  Jag vet inte – hur mycket man än slår mig i huvudet.

 

4 reaktioner på ”I värmen från en tant med rullator

    1. Kul att höra av dig. Jag tänker på er i Skövde då och då. Alltid med värme i hjärtat. Det har varit digital detox ett längre tag. Men det har kliat i fingrarna på sistone.
      Digital detox är säkert bra för själen men man missar en del – som att du kämpar på med ditt filmiska sisyfosarbete. Jag håller på med min ”1001” från 2008. Jag blir aldrig klar men filmbetraktandet växer organiskt. Skulle se Rohmers ”Min natt med Maud” nyligen – då blev det en box alla hans sex ”moralberättelser”.

      Gilla

      1. Jag avstår nog detoxandet tills vidare. Räknar dock inte heller med att bli klar, letar efter obskyra grekiska och finska rullar som verkar i princip omöjliga att hitta.

        Maudnatten minns jag som intressant. Tänkte först fel och blandade ihop den med La maman et la putain som kändes intressant men onödigt misogyn.

        Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s