Nåden, nöden och sanningen

Jag lärde mig tidigt att sanningen låg precis mittemellan. I ena ändan fanns kyrkoherde Ove Dahlgrens predikningar i Felestads kyrka och i den andra fanns de där sexberättelserna ur Piff som vi läste i Westessons hönshus. Exakt på millimetern mellan dessa poler låg den. Sanningen.

Det finns inget fuktigare än en skånsk landsortskyrka tidigt om våren. Nuförtiden är världen mer parfymerad. Då doftade det jord som blandades med fotsvetten från gubbarnas stövlar. Jag stoppade näsan djupt i psalmboken för att undkomma den fräna svettlukten. Det sjöngs oändligt tråkiga psalmer och man reste sig och satte sig enligt ett helt obegripligt system. Ove Dahlgren var en vänlig man men kombinationen av knastertorra utläggningar och träsmak från kyrkbänken gav en djupare insikt om skärselden än om paradiset. Kantor Olgård sprang upp och ner på orgelläktaren. Tiden kröp fram och man väntade bara på att postludiets sista toner skulle dö ut. Men man lärde sig en del. Man lärde sig om nåden. Nåden bär man med sig genom livet.

Westessons hade lantbruk i Torrlösa. Det var en stor släkt och det fanns många grenar och gårdar. Jag förstod aldrig riktigt hur det hela hängde ihop men Johan bodde i alla fall i gården som låg precis intill bäcken. I deras farstu låg enorma högar med leriga skor och stövlar. Taxar skällde och det luktade mat. På vinden bodde en drös med bröder och det rådde anarki och frihet. Jag minns de vuxna bara som skuggor – en siluett i en traktorhytt eller en overall som gick över gården. Äldre bröder kunde vara nog så jävliga men de gömde en skatt av tidningar med lockande namn som Piff och Raff. Sådana kunde stjälas och bäras som troféer till hönshuset. Jag minns inte så mycket av bilderna men att det var nakna fruntimmer råder det nog ingen tvekan om. Nog så upphetsande i sig – men det jag minns är högläsningen av sexberättelserna och frågespalterna. Kunde allt detta verkligen vara möjligt? Världen blev plötsligt så oändligt mycket annorlunda och främmande. Men vi lärde oss en del. Vi lärde oss till exempel om nöden. Nöden bär man med sig genom livet.

Så här traskar man fram på den här breda vägen i livet. Vinglar mellan nåden och nöden med minnen av fotsvett och hönsgödsel. Säker på bara en sak. Sanningen. Sanningen den ligger precis och exakt mittemellan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s