Kärleksbrev till en igelkott

Älskling! Jag såg dig för första gången den fjärde juli. Du smet runt hörnet på en betongsugga vid Maximtorget. Jag minns det alldeles bestämt eftersom det var dan innan den olycksaliga morgonen. Morgonen när jag snubblade på en gatubrunn utanför Akademibokhandeln. Du blev dagens bild. Det blev gatbrunnen också.

Jag föll pladask. Särskilt där utanför Akademibokhandeln. Killen jag mötte rusade fram och frågade om det gick bra. Det gick bra. Den här gången höll byxorna. Snabbt övergående sveda och värk. Känner mig fånig bara. Faller som en trädstam. Raklång i gatan. Det händer då och då. Förra gången gick det hål på knäet på mina favoritjeans.

Kära igelkott. I mörka stunder tror jag att jag drabbats av någon neurologisk sjukdom. Men det är ju inga andra symptom än detta att jag faller pladask. Då och då. Jag är ganska smidig. Det går oftast bra. Ett trasigt byxknä här. Ett skrubbsår där. En stukad självkänsla.

Jag tror mest att jag bara är disträ. Jag går och tänker. Drömmer. Är långt borta. Då vid Akademibokhandeln tror jag att jag var på Stora Röknen. Du förstår jag läste Folke Dahlberg de dagarna. Det där mörka kärva språket, alla historierna från Vättern och alla de där maritima termerna hade förvänt mitt sinne. Jag fiskade lake på vinterisarna. Jag var en ensling på ön Fjuk.

Söta rara du. Jag vet att ni är hotade: Jag har bara sett tre som du denna sommar. Eller två. För den där i rabatten på gården som jag såg två kvällar på raken. Din rival. Det var nog samma en. Ni blir allt sällsyntare. Jag minns mjölkfaten Uno satte fram. (Jag vet att man inte ska ge dig mjölk.) Ni var många då. Dina artfränder prasslade i häckarna som kantade den där lilla gången. Gången som gick mellan radhusen på Göjegatan och radhusen på Ängabäcksvägen.

Mina ögon söker dig de vardagar när jag promenerar från Mästaregatan 6 till hållplatsen vid SSAB Västra Porten. Du döljer dig för mig. Jag vet att det är tufft läge. Jag vet att du är rödlistad. Det är väl jordbruket och kemikalierna som med allt annat. Bilarna och robotgräsklipparna. Dom unnar inte oss vår kärlek. Alla dagar är jag väl inte heller så fokuserad i mitt sökande. Jag tänker. Är någon annanstans.

I eftermiddags gick jag genom Hummelparken på väg till vårt ställe. Det pågick en lite märklig bröllopsfotografering. Bruden hade en röd klänning med något slags fjärilsvingar. Det var ett arabiskt brudpar. Det var lite halloj och kamerastativ. På gången genom parken träffade jag JS. Hans färd nerför rutschkanan har jag följt många år. Nu hade han en rullator. Praktisk korg för ölburkarna. Jag känner hans mor.

Hon mådde bra sa han. Han var klar i tanken men hans jacka var obeskrivligt smutsig. Mitt i en dråplig historia om hur han gått med sin rullator genom Drive-in serveringen på McDonalds vid Kupolen kom fotografen. Han bad oss flytta längre in på gräsmattan. Vad var det för jävla bröllop egentligen? Bröllopsbilder med gubbe och lodis i bakgrunden. Vad kan vara vackrare? Så ska vi ha det.

JS skulle gå till han som har Kolgrillen imorgon. Där blir det stekt fläsk med löksås. Det skulle han unna sig. Sen pratade vi om när han var tomte på Pressbyrån. Då när han gick omkring och sa att man fick en snyting om man inte tog en chokladbit. Sen kom vi att prata om Kalle Anka på julafton. Mitt i smällvarma sommaren. JS såg aldrig på Kalle Anka längre men han lovade hälsa sin mor.

Jag släntrade mot SSAB. Såg länge efter dig men du var inte där. Älskling jag saknar dig! Det är inget erotiskt. Det handlar inte om mysiga hemmakvällar. Du behöver inte vara rädd! Jag vill bara ligga bredvid dig. Ligga tillsammans en mycket kort stund. Vi kan rulla ihop oss med alla våra taggar utåt. Ligga där i skydd!

Jag tänker och tänker. Tänker alldeles för mycket. Idag gick jag omkring och tänkte på Sark. Att jag skulle vilja flytta dit. En liten ö med mycket besynnerligt statsskick. En ö mitt i havet. Jag tror jag vill fly. Ena dagen en enslig ö i Vättern. Andra dagen en annan ö i Engelska kanalen.

Ibland orkar man inte med fler krig och politiska attentatet. Orkar inga högt uppskruvade valrörelser. Flosklerna och plattityderna står som spön och upp i halsen. Jag skulle bara vilja ligga helt stilla med dig. Älskling. Jag vet att det inte går. Du sliter med brödfödan i ditt revir. Jag lever bland människorna. Där livet är. Trots allt.

Imorgon är det tisdag. Då är det stekt fläsk med löksås. För den det behagar.