Septemberdagbok 2024
2 september.
Vaknade utan att ha drömt om Nicolas Cage. Det har jag i och för sig gjort varje morgon i hela mitt liv. Men igår kväll såg jag hans fina rollprestation i ”Dream scenario”. (Finns på Cineasterna.) Filmen där han som akademikern Paul Matthews börjar dyka upp i människors drömmar. Han njuter först över uppmärksamheten innan allt går överstyr. Från berömmelse till skam. Det är roligt och djupt mänskligt – men samtidigt oerhört jobbigt att se hans fall.
I morse var det första morgonen utan Falu-Kuriren i pappersformat. Det jävliga är att jag inte saknade den. DN finns kvar på papper – den kan jag ägna en timme. F-K har senaste tiden varit nere i minuter av uppmärksamhet. Den har alltmer börjat vara ett blad för inredning, sjukdomar och sport. Kulturen har krympt till en tumme. Jens Runnbergs avslöjande lokaljournalistik har blivit allt obegripligare och allt mer pompös. Digitalt är F-K kvar – men den prasslar inte längre.
I brist på annat kan man alltid åka till Borlänge. På väg mot bussen mötte jag en bekant. Han pratade om sina krämpor. Vi kom att prata om hans syster som jag också känner. Om hennes krämpor som är ännu jävligare. När vi skiljdes åt kom jag överens med mig själv att nästa gång jag ser honom ska vi prata om något annat. Om sprit, sex eller sinnesvidgande droger. Vad som helst – bara inte krämpor. Inte den åldersfällan. Inte än.
Tog linje 153 till Studieplan. Släntrade genom Röde Börjes park. En svag doft av höst. I korsningen till Skomakaregatan såg jag en mycket ful skulptur. En jag inte sett förut. Om den inte sett så ålderstigen ut kunde man tro att SD Borlänge rest den i natt. ”Till minne av våra tyska kamraters seger i Thüringen.” Så jävla ful var den.
På Kupolen åt jag en banan och tittade på folk. Köpcentrum intresserar mig. Jag är helt ointresserad av butikerna och varorna. Överallt lika. Nej! Det är människorna. Hur de rör sig och interagerar i de där miljöerna. Sorgligast idag var X som satt nerpissad och med tomma pavor. Poliserna som kallats av väktare suckade: Nämen X nu får du väl skärpa dig…
Vandrade genom stan. Det märktes att Campus flyttat till centrum. Kul med alla ungdomar. Volontärstädaren Salah El-Sayed drog sin kärra. Almas café serverade sina leverpastejmackor. Borlänge visade sig från sin allra mest mänskliga sida. På biblioteket gjorde jag fynd bland gratisböckerna. ”Det skånska kavalleriet”. Bara en sån sak.
Sen regnade det och jag åkte hem.
Septembersånger 2024.
Nummer 2:
Uro. Danska Kiosk med någon slags jazzbossa om ”Oron i systemet”. Den har pluggats intensivt på danska P8 Jazz senaste åren. Sätter på den och lyssnar på dess suggestiva text när jag känner oro över sakernas tillstånd. Det sker allt oftare…
” Der er uro. Der er uro i systemet.”
Exakt på gränsen mellan lycka och överlevnad 