Berndt, fusket och en röd pall i galon

Berndt svarar aldrig på mina mejl. Jag har googlat och nuförtiden är han rektor någonstans i Sydsverige. Jag har sett bilder som sägs vara han. Dom visar en gubbe som jag inte känner igen. Jag har provat att kontakta honom några gånger. Bara för att säga hallå sådär i största allmänhet. Jag har inte alls … Fortsätt läsa Berndt, fusket och en röd pall i galon

Ett stort jävla slukhål

Terrorismen öppnar ett stort jävla slukhål mitt i gatan. Som i den där fasansfulla målningen av Peter Tillberg från sjuttiotalet – ”Mitt i Sverige”.  Den som gav mig rysningar när jag såg den första gången. Den ska visst föreställa Enköping men de där villorna som kantade gatan tyckte jag mig känna igen från min egen … Fortsätt läsa Ett stort jävla slukhål

Om att gunga ett barn

Vårt konsumtionsbegär fortplantar sig som ringar på vattnet. När plumset av den sten som är mat för dagen och tak över huvudet fortplantat sig tillräckligt långt bort i ankdammen så hamnar vi i funderingar om skillnader i grävlingsborstens kvalitet på rakborsten. Jag vet - jag har varit där. Inköpets tillfredsställelse och den fina kartongen värmer … Fortsätt läsa Om att gunga ett barn

Om en sprucken reklampenna och människans obotliga ensamhet

”Varför har du inte svarat på mina meddelanden?” Hans röst färgades av en stor bitterhet. Han ansträngde sig nog men känslorna var sköra och knivskarpa på en och samma gång. 23 mars. Störningskonferens i två dagar hos Samtrafiken. Digital transformering och brutna förbindelser i kollektivtrafiken. Detta går att transformera även till våra egna liv. Förbindelser … Fortsätt läsa Om en sprucken reklampenna och människans obotliga ensamhet

Då tar jag återigen ner mitt timglas

Livet är inte enbart en värld av små blommor. Det finns en jävla massa dynga också. Jag vet att den behövs, dyngan, för att allt det vackra ska spira. Men ibland tränger den där gödseln långt över kanten på mina gummistövlar och rinner ner och in mellan tårna. Man klickar fel på det här stora … Fortsätt läsa Då tar jag återigen ner mitt timglas

Nåden, nöden och sanningen

Jag lärde mig tidigt att sanningen låg precis mittemellan. I ena ändan fanns kyrkoherde Ove Dahlgrens predikningar i Felestads kyrka och i den andra fanns de där sexberättelserna ur Piff som vi läste i Westessons hönshus. Exakt på millimetern mellan dessa poler låg den. Sanningen. Det finns inget fuktigare än en skånsk landsortskyrka tidigt om … Fortsätt läsa Nåden, nöden och sanningen