Exakt på gränsen mellan lycka och överlevnad
. När jag går över asfalten vill jag att mina fotsteg hörs med en alldeles särskild resonans.
Här lever man i något som man på sin höjd skulle vilja läsa om år 2222. I tionde (digitala eller stencilerade?) bandet av den reviderade världshistorien. Det där bandet som heter ”Demokratins fall och klimatkatastrofernas årtionden”. Lite smått intresserad kunde man följa turerna i det första rysk-ukrainska kriget. Läsa om de högerextremistiska presidenterna och de … Fortsätt läsa Håll ut! Skärtorsdag 2022
I helgen såg jag en dokumentärfilm av Laurent Hasse - Happiness… Promised Land. Efter en bilolycka ger sig Laurent, som en del i en läkningsprocess, ut på en flera månader lång fotvandring från Pyrenéerna till Dunkerque. Han vandrar genom en vintrigt vackert fransk landsbygd ensam med sin kamera. Tar den tid det tar. Stannar där … Fortsätt läsa Le bonheur… Terre promise
Plötsligt stod hon där. Lutad mot sin rullator i den bleka marssolen. Hon lever och hon njöt av värmen. Henne har vi inte sett på hela vintern. Den gamla frälsningssoldaten med en katt som har en avhuggen svans. En svans som jag trodde var en petrifierad bajskorv första gången jag såg den. Hon som har … Fortsätt läsa Kärlek i coronans tid.
Misstagen är är väl en slags ingångar till upptäckterna. Mina tillkortakommanden hjälper mig att få syn på kärnan som finns inne i den där gubben med keps. Funderar på om det finns några regler jag borde följa? Alltså. Några finns det nog. En regel är att man inte ska förhäva sig men den regeln säger … Fortsätt läsa Regler och rättesnören
Skräpposten jag får på jobbet bli allt mer metafysisk:”Efter att ha analyserat manga tester kom vi till slutsatsen att kvinnor gillar man som du. Darfor ar tvivel vardelos. Du har en stor chans av furor. Har du sett det an?” Jag har inte sett det varken än eller an. Men jag börjar få upp ögonen … Fortsätt läsa Skärvor ur vardagen
En gång var jag en liten gosse ritad med vit krita på en trottoar i Svalöv. Min cykel var ritad precis bredvid. Som en Linus på linjen rörde jag och cykeln oss genom samhället. I natt drömde jag om Svalöv. Jag sov oroligt. Drömmen skingrades som en rök när väckarklockan kallade mig till vardagen. Några … Fortsätt läsa Svalöv och stoltheten
Grovarbetaren Nils Sjögren var den gränslösa kärlekens outgrundliga zenmästare. Nils var nästan alltid klädd i blåkläder. Han var så tyst att jag inte längre minns hans röst. Han var min morfar. Inte biologisk men om sådant talade man inte. Hans kärlek var lika sträv och stark som hans högerhand. Ofta vilade den på min axel. … Fortsätt läsa Kärlekens zenmästare
Minnen, funderingar o annat
om teknik, miljö och samhälle
Livet och fotografi
Exakt på gränsen mellan lycka och överlevnad 