Min önskelista?

Det lackar mot nya rekord i julhandeln. Röda paket som piller mot vår kollektiva ångest. Tisdagsmorgon på väg till bussen. Vandrande i den kommunala julbelysningens sken. Skyltfönster med ljus som återspeglas i medmänniskornas morgontrötta ansikten. Inser plötsligt att det inte är mycket av det materiella som lockar mig längre. Jag tror att det dels är … Fortsätt läsa Min önskelista?

Elegi över en trappstäderska

Marianne ringde mig i veckan och berättade att Elsa hade dött Hon dog hemma i sin säng på Hantverksgatan omgiven av sina närmaste. Det hade gått fort och alla fem barnen hann inte hem. Sista gången jag såg Elsa var i september  när vi var nere i Skåne. Elsa öppnade aldrig dörren den gången. Vi … Fortsätt läsa Elegi över en trappstäderska

Tankar vid sidlinjen

Nyss vandrade jag barfota över trägolvet. Det kändes svalt mot mina fotsulor. Nuförtiden vandrar jag i huvudsak fram och tillbaka längs sidlinjen. Så har det inte alltid varit. En gång var jag en hjälte i mitt eget drama. Hade hår som rufsades och kinder som klappades. Jag stod mitt på scenen – i den lilla … Fortsätt läsa Tankar vid sidlinjen

Lojalitet, mod och hårt arbete.

Jag har köpt en bok om Stuart Imlach. Stuart spelade fotboll och var med i Skottlands VM- lag i Sverige 1958. Han var också med och vann FA-cupen för Nottingham Forest 1959. Stuart dog 2001. Det är så - människor och företeelser dör. Vissa saker kommer förhoppningsvis aldrig tillbaka och man saknar dom inte heller. … Fortsätt läsa Lojalitet, mod och hårt arbete.

Mina läppar har fladdrat

Det är rädslan och lyckan från fladdrande läppar jag minns från min barndom. Mitt första minne är kyrkklockorna. Jag höll min farmor i handen och vi var på väg mot Svalövsgården – eller Svalegården som hon sa. Hon var ingen vidare barnvakt. Ängslig och rädd för världens alla faror. Universalmedicinen hette barnalbyl. Den var verksam … Fortsätt läsa Mina läppar har fladdrat

Krumcirklar och skärslipare

Ibland måste man fortbilda sig en smula. Nyfikenhet ligger i människans natur. Nu är inte Sverigedemokraterna ett parti som jag normalt är så där väldigt nyfiken på. Det finns liksom annat som känns angelägnare - exempelvis knyppling eller fjäderfäuppfödning. Men ibland slirar det till i sökmotorerna och nyfikenheten leder en på udda vägar. Jag fick … Fortsätt läsa Krumcirklar och skärslipare

Människor jag minns – Bäckagubben

Bäckagubben minns jag. En man som levde i samhällets utkant och som for förbi på sin moped. I mitt minne svischar han på sin Crescent precis så som den där motorcyklisten i Fellinis Amarcord. Hans verkliga namn lärde jag mig aldrig. Han var min alldeles egen Näck i gummistövlar, blåbyxor och keps. I mitt huvud … Fortsätt läsa Människor jag minns – Bäckagubben

Människor jag minns – Anders

Anders minns jag från Säters järnvägsstation. Det hände att jag satt på en bänk invid stationsbyggnaden. Någon gång skulle jag åka iväg. Ibland satt jag istället och väntade på att någon skulle komma. Med Anders var det inte så. Han skulle ingenstans. Resenärerna intresserade honom egentligen inte heller. Det var godsvagnarna han observerade. Vi kom … Fortsätt läsa Människor jag minns – Anders

Min tandläkare får mig att tänka på Chuck Norris

I lördagens DN läste jag om den koreanske poeten Ko Un. Artikel om Ko Un i DN 3 juni 2017 En artikel som genast fick mig att gå till biblioteket. Poeten som blev munk efter traumatiska upplevelser under Koreakriget och som valde att lämna tempellivet för att engagera sig politiskt mot militärdiktaturen. Honom vill man … Fortsätt läsa Min tandläkare får mig att tänka på Chuck Norris

Zen enligt Busch

Busch drog sin sopsäck längs den mittgång som skiljde tallriksmaskinerna från foliemaskinerna och packlinjen. Det gick mycket sakta. Så sakta så om sakta någonsin ska definieras vetenskapligt så bör enheten vara Busch. En snigel rör sig till exempel, mellan tummen och pekfingret, i sisådär 2,5 Busch. Hans vandringar var liksom arketypiska. En stor fet karl drar … Fortsätt läsa Zen enligt Busch