Vägen från Bialitt via Bethel till bajs och John Sebastians smutsiga glasögon.

Jag var naturligtvis inte där. Det är jag helt säker på. Det är mycket sällan jag varit på rätt ställe vid rätt tillfälle. Har jag någonsin råkat vara där man borde ha varit har jag definitivt varit där för sent. Nu är det mesta mycket för sent. Det är ”sent på jorden” och ”det vita … Fortsätt läsa Vägen från Bialitt via Bethel till bajs och John Sebastians smutsiga glasögon.

Vad vore vi utan livets små berättelser?

Levande alldeles ensamma i våra små världar av tillkortakommanden och förhållandevis små förtjänster vore vi inte mycket till människor. I ensamheten kan man förvisso skapa sin egen lilla värld – men om ingen bringar ljus i det inre dunkelt så går man vilse. Utan de små berättelserna kunde jag inte leva. Berättelserna om medmänniskorna och … Fortsätt läsa Vad vore vi utan livets små berättelser?

Lyckan och det där materiella

Varför ska det vara så att det materiella styr allt? För många tycks ingenting annat existera än det som går att köpa för pengar. De bara låtsas tänka på annat, låtsas värdera efter andra mått... En gång låg vi på bron över bäcken vid Verkstadshusen. De var de slitna arbetarbostäderna där min farmor och farfar … Fortsätt läsa Lyckan och det där materiella

Kärlekens zenmästare

Grovarbetaren Nils Sjögren var den gränslösa kärlekens outgrundliga zenmästare. Nils var nästan alltid klädd i blåkläder. Han var så tyst att jag inte längre minns hans röst. Han var min morfar. Inte biologisk men om sådant talade man inte. Hans kärlek var lika sträv och stark som hans högerhand. Ofta vilade den på min axel. … Fortsätt läsa Kärlekens zenmästare

Min önskelista?

Det lackar mot nya rekord i julhandeln. Röda paket som piller mot vår kollektiva ångest. Tisdagsmorgon på väg till bussen. Vandrande i den kommunala julbelysningens sken. Skyltfönster med ljus som återspeglas i medmänniskornas morgontrötta ansikten. Inser plötsligt att det inte är mycket av det materiella som lockar mig längre. Jag tror att det dels är … Fortsätt läsa Min önskelista?

Elegi över en trappstäderska

Marianne ringde mig i veckan och berättade att Elsa hade dött Hon dog hemma i sin säng på Hantverksgatan omgiven av sina närmaste. Det hade gått fort och alla fem barnen hann inte hem. Sista gången jag såg Elsa var i september  när vi var nere i Skåne. Elsa öppnade aldrig dörren den gången. Vi … Fortsätt läsa Elegi över en trappstäderska

Tankar vid sidlinjen

Nyss vandrade jag barfota över trägolvet. Det kändes svalt mot mina fotsulor. Nuförtiden vandrar jag i huvudsak fram och tillbaka längs sidlinjen. Så har det inte alltid varit. En gång var jag en hjälte i mitt eget drama. Hade hår som rufsades och kinder som klappades. Jag stod mitt på scenen – i den lilla … Fortsätt läsa Tankar vid sidlinjen

Lojalitet, mod och hårt arbete.

Jag har köpt en bok om Stuart Imlach. Stuart spelade fotboll och var med i Skottlands VM- lag i Sverige 1958. Han var också med och vann FA-cupen för Nottingham Forest 1959. Stuart dog 2001. Det är så - människor och företeelser dör. Vissa saker kommer förhoppningsvis aldrig tillbaka och man saknar dom inte heller. … Fortsätt läsa Lojalitet, mod och hårt arbete.

Mina läppar har fladdrat

Det är rädslan och lyckan från fladdrande läppar jag minns från min barndom. Mitt första minne är kyrkklockorna. Jag höll min farmor i handen och vi var på väg mot Svalövsgården – eller Svalegården som hon sa. Hon var ingen vidare barnvakt. Ängslig och rädd för världens alla faror. Universalmedicinen hette barnalbyl. Den var verksam … Fortsätt läsa Mina läppar har fladdrat