Exakt på gränsen mellan lycka och överlevnad
. När jag går över asfalten vill jag att mina fotsteg hörs med en alldeles särskild resonans.
Gräsänderna snattrade i dammen vid Kålgården. Ännu finns det öppet vatten. Det strömmar. Änderna såg oss som potentiella fågelmatare och tog sikte. Öronlapparna på min lite löjliga mössa fladdrade i den kyliga vinden. Solen sken och vi vandrade i tystnad. Vandrade i den tystnad som två som älskat varandra länge kan bo i utan att … Fortsätt läsa Den lite sura doften av en döende fiskhandlare
Det är som ett litet gerillakrig. Jag smyger i min barndoms gränder och prång. Vandrar den där lilla vägen som gick mellan husen på Ängabäcksvägen och Göjegatan. Girar ner mot Ängabäcken och ser kondomerna som ligger på stigen. Cigarettpaketen och de tomma flaskorna Koskenkorva. Osäkrar mitt gevär. Siktar på minnena. Ett gevärsskott rakt in i … Fortsätt läsa Skit i auktoriteterna! Tänk fritt!
Min farsa brukade berätta roliga historier. Roliga och roliga förresten. Jag tyckte det då. Skulle nog inte tyckt det idag. Det var enkla historier av den typ man kunde läsa i ”En rolig halvtimme”. De var inte PK och många var sexistiska. De funkade när han var bingoutropare och auktionsförrättare. Skämt för landsbygd och inte … Fortsätt läsa Vad hästar eventuellt har mellan benen och tillståndet för den svenska humorn.
Jag var naturligtvis inte där. Det är jag helt säker på. Det är mycket sällan jag varit på rätt ställe vid rätt tillfälle. Har jag någonsin råkat vara där man borde ha varit har jag definitivt varit där för sent. Nu är det mesta mycket för sent. Det är ”sent på jorden” och ”det vita … Fortsätt läsa Vägen från Bialitt via Bethel till bajs och John Sebastians smutsiga glasögon.
Levande alldeles ensamma i våra små världar av tillkortakommanden och förhållandevis små förtjänster vore vi inte mycket till människor. I ensamheten kan man förvisso skapa sin egen lilla värld – men om ingen bringar ljus i det inre dunkelt så går man vilse. Utan de små berättelserna kunde jag inte leva. Berättelserna om medmänniskorna och … Fortsätt läsa Vad vore vi utan livets små berättelser?
En gång var jag en liten gosse ritad med vit krita på en trottoar i Svalöv. Min cykel var ritad precis bredvid. Som en Linus på linjen rörde jag och cykeln oss genom samhället. I natt drömde jag om Svalöv. Jag sov oroligt. Drömmen skingrades som en rök när väckarklockan kallade mig till vardagen. Några … Fortsätt läsa Svalöv och stoltheten
Varför ska det vara så att det materiella styr allt? För många tycks ingenting annat existera än det som går att köpa för pengar. De bara låtsas tänka på annat, låtsas värdera efter andra mått... En gång låg vi på bron över bäcken vid Verkstadshusen. De var de slitna arbetarbostäderna där min farmor och farfar … Fortsätt läsa Lyckan och det där materiella
Grovarbetaren Nils Sjögren var den gränslösa kärlekens outgrundliga zenmästare. Nils var nästan alltid klädd i blåkläder. Han var så tyst att jag inte längre minns hans röst. Han var min morfar. Inte biologisk men om sådant talade man inte. Hans kärlek var lika sträv och stark som hans högerhand. Ofta vilade den på min axel. … Fortsätt läsa Kärlekens zenmästare
Det lackar mot nya rekord i julhandeln. Röda paket som piller mot vår kollektiva ångest. Tisdagsmorgon på väg till bussen. Vandrande i den kommunala julbelysningens sken. Skyltfönster med ljus som återspeglas i medmänniskornas morgontrötta ansikten. Inser plötsligt att det inte är mycket av det materiella som lockar mig längre. Jag tror att det dels är … Fortsätt läsa Min önskelista?
Marianne ringde mig i veckan och berättade att Elsa hade dött Hon dog hemma i sin säng på Hantverksgatan omgiven av sina närmaste. Det hade gått fort och alla fem barnen hann inte hem. Sista gången jag såg Elsa var i september när vi var nere i Skåne. Elsa öppnade aldrig dörren den gången. Vi … Fortsätt läsa Elegi över en trappstäderska
Minnen, funderingar o annat
om teknik, miljö och samhälle
Livet och fotografi
Exakt på gränsen mellan lycka och överlevnad 