Exakt på gränsen mellan lycka och överlevnad
. När jag går över asfalten vill jag att mina fotsteg hörs med en alldeles särskild resonans.
Kära dagbok 31 oktober Idag pratade vi om döden. Tre medelålders män som satt samlade på lunchrestaurangen vid gamla COOP Forum. Vi grymtade om färsbiffarna som var en besvikelse. Vi muttrade om timjansåsen som var för tunn. Sådant hör till. Men vi pratade också om döden. Inte så mycket om vår egen. Det tordes vi … Fortsätt läsa Gubbar som pratar om döden
Kära dagbok. 30 oktober. Jag kom ut från biografen med lite rödkantade ögon. Vi hade gråtit en stund över Lady Gagas skönsång och över KÄRLEKEN – trots allt. Jag lite mer i smyg och tonårsflickorna i bänkraderna mera hulkande. Trevligt med en nästan fullsatt biosalong i Falun och bra att få gråta lite kollektivt en … Fortsätt läsa Om trehundra år
29 oktober. Kära Dagbok. Mörkret kom så plötsligt. Jag vänjer sig aldrig riktigt vid detta. Ikväll var det alldeles mörkt när jag tog min lilla ränsel och travade iväg från kontoret. Mina steg var tunga. Långkalsongerna kändes trånga i skrevet. Brasilianska presidentval. Beväpnade amerikanska rasister. Vinterdjävul. Mörkerhelvete. Det är mycket nu. Jag tog ut min … Fortsätt läsa Mörkret kommer så plötsligt
En gång passerade vi den där gränsen. Vi lämnade den där allt trängre livmodern och stack ut våra huvuden. Me too. I mitt fall med hjälp av en sugklocka. Barnmorskan täckte småningom mitt lilla toppiga huvud med en röd tomteluva av crepepapper. Kring min mycket lilla handled knöt hon ett grått hjärta av trä. På … Fortsätt läsa Det där korta Kevin Coyne livet och bomberna i USA
Minnen, funderingar o annat
om teknik, miljö och samhälle
Livet och fotografi
Exakt på gränsen mellan lycka och överlevnad 