Exakt på gränsen mellan lycka och överlevnad
. När jag går över asfalten vill jag att mina fotsteg hörs med en alldeles särskild resonans.
Plötsligt blev allt väldigt vitt. Ett tjockt lager över tillvaron. Det kändes lite ovant. SMHI började höja sina varnande fingrar. Lunchpromenaden blev lite tyngre. Backarna upp mot Lustigknopp sög mer än vanligt. Läste om mål och nyckeltal i förvaltningens verksamhetsplan. Sådana blir lätt snömos. Ett tjockt lager av ord i verksamheter där orden är viktigare … Fortsätt läsa Verksamhetsplaner vackrare än buffelmän.
Så är det ännu en fredag i världen. En fredag i oktober. En president vi inte tycker om har fått Covid. Det önskade vi honom inte. Trots allt. I oktober ska man predika det mänskliga kamratskapets evangelium. När hösten kommer ska man leta efter det människorna döljer bakom maskerna. Stämplade ut en timme och gick … Fortsätt läsa Det mänskliga kamratskapets evangeliun
I helgen såg jag en dokumentärfilm av Laurent Hasse - Happiness… Promised Land. Efter en bilolycka ger sig Laurent, som en del i en läkningsprocess, ut på en flera månader lång fotvandring från Pyrenéerna till Dunkerque. Han vandrar genom en vintrigt vackert fransk landsbygd ensam med sin kamera. Tar den tid det tar. Stannar där … Fortsätt läsa Le bonheur… Terre promise
Fyllde ryggsäcken ikväll på Hemköp. Bar en gul kasse bredvid i handen. En sakta promenad igenom stan. Det sorlades på krogarna. Det är dom väl unt.Sorlet i sig är nog medicin för svultna själar. Det var lite ungdomsgäng som drog omkring. Några förälskade par gned sig mot varandra. Några cyklar. Några gubbar som jag - … Fortsätt läsa Bröd och vin. Korv, mjölk och getter… Den är vacker. Världen.
Landet ligger stilla. Det är bara vi som rör oss. Vi som föds och dör. Vi som konstruerar och slår ihjäl. Vi som älskar och hatar. Landet ligger stilla. Nästan stilla ligger det och finns här runtomkring oss. Vi kan ta på detta land och det är som allra vackrast kring midsommar. Karlqvistens hölada, den … Fortsätt läsa Landet ligger stilla
Man tror att man vet vem man är. Man går runt i något slags visshet. Har sina rötter och sin historia. Vandrar runt i sin världsbild och vet hur allting hänger ihop. Vet vems fel det är att världen är rutten. Vems förtjänst det är att det trots allt är drägligt. Man har sin religion … Fortsätt läsa Var kommer man egentligen ifrån?
Lördag morgon i ett slokörat land. Vaknar i en värld som tittar nerför ett stup. Detta kan gå bra. Det slingrar alltid stigar. Det finns alltid vägar att gå. Vi har gått dem förr. De som vädrar diktatorisk morgonluft kan sätta i halsen. Det har de gjort förr. Det är dropparna av saliv vi undviker. … Fortsätt läsa Det går ett spöke runt Europa…
I tider när virus tar vägen förbi vårt immunsystem. När larmet och stojet får oss att tro att vi står med vår sista lilla slant vid stranden av floden. Den som rinner mörk och hemlighetsfull och där tårpilarnas grenar böjer sig över det mörka vattnet. Där vid den flod där vi väntar på den skrangliga … Fortsätt läsa En fredag då änglarnas vingslag inte lämnar några spår i vår hud…
Plötsligt stod hon där. Lutad mot sin rullator i den bleka marssolen. Hon lever och hon njöt av värmen. Henne har vi inte sett på hela vintern. Den gamla frälsningssoldaten med en katt som har en avhuggen svans. En svans som jag trodde var en petrifierad bajskorv första gången jag såg den. Hon som har … Fortsätt läsa Kärlek i coronans tid.
Tredje mars Så blev det återigen tisdag i världen och marken var alldeles vit. De gröna gummistövlarna blängde uppfordrande från sin plastpåse i garderoben. Idag blev vi åter vänner. Vaknade i natt med kramp i min vänstra fot. Låg en stund och masserade den. Funderade på alla de människor i denna värld som exakt samtidigt … Fortsätt läsa En åsna, klister och att vakna med kramp i foten.
härifrån sett
modifierade sanningar
Åsikterna i bloggen är helt privata (Bo Bävertofts) även om bloggen är en del av SPF Seniorerna Faluns webbplats - resten ligger på http://www.spfseniorerna.se/falun.
