Anteckningar om förolämpningar jag utsatts för…

Bitterheten ligger som en sliten filt över våra liv. En trådsliten sådan där som Viola Gråsten designade åt Tidstrands i Sågmyra. De röda är snyggast. Det blev inte som vi trott. Det har vi lärt oss i ”livets hårda skola”. Livet är sällan som i teveserierna från drömfabrikerna. Det är skevt och det värker i … Fortsätt läsa Anteckningar om förolämpningar jag utsatts för…

Om vevaxlar och döden…

Kära dagbok. 23 januari. Har fått en tillfällig knäpp och inbillar mig att jag ska förbättra min tyska.Lyssnar på radio - Westdeutscher Rundfunk. Fråga mig om lokalpolitiken i Nordrhein-Westfalen. Jag vet en del. De debatterar i deras Landtag om onlinecasinon och sockerskatter. I går desarmerade de en bomb i Köln. Ikväll har det bildats en … Fortsätt läsa Om vevaxlar och döden…

Just idag låter jag nu vara nu – och bara nu.

Man är en livets klädhängare. Jag satt på bussen hem. Gör ofta det. Vill ju hem. Vill inte springa runt i ett årshjul av verksamhetsplaner, tertialrapporter och fucking policys. Bloody fucking policys. Vi är ju liksom av kött och blod. Inte av papper. Sen får det vara hur digitalt som helst. Luktar gör det inte. … Fortsätt läsa Just idag låter jag nu vara nu – och bara nu.

Vad hästar eventuellt har mellan benen och tillståndet för den svenska humorn.

Min farsa brukade berätta roliga historier. Roliga och roliga förresten. Jag tyckte det då. Skulle nog inte tyckt det idag. Det var enkla historier av den typ man kunde läsa i ”En rolig halvtimme”. De var inte PK och många var sexistiska. De funkade när han var bingoutropare och auktionsförrättare. Skämt för landsbygd och inte … Fortsätt läsa Vad hästar eventuellt har mellan benen och tillståndet för den svenska humorn.

Man är ett stort jävla nyårslöfte…

Det där med att avge löften det kan jag. Att hålla dem har däremot utvecklat sig till en rätt sjaskig historia - om jag nu ska vara riktigt ärlig. Och det ska jag. Att vara ärlig har jag lovat mig själv. Många gånger. Någon gång bör man väl hålla det löftet - inom rimlighetens gräns … Fortsätt läsa Man är ett stort jävla nyårslöfte…

Tankar på en julaftonsmorgon…

Det är den tjugofjärde december och jag vaknar väldigt tidigt. Kroppen har ännu inte hunnit ställa om till julledigheten. Den vaknar och vill ha havregrynsgröt. Den vill åka buss och arbeta. Idag kära kropp arbetar vi inte. Idag ska vi äta risgrynsgröt och kanske träffar vi en tomte. När jag låg kvar där i sängen … Fortsätt läsa Tankar på en julaftonsmorgon…

Att lämna sin kropp och slå ut i blom…

Jag minns att jag längst där inne tänkte - ”socialfall”. Vad som sen kom ut ur min mun minns jag däremot inte riktigt. Jag hatade när det klappades på mitt huvud och någon äldre släkting undrade vad jag skulle bli när jag blev stor. Vad vill man med livet när man bara är en liten … Fortsätt läsa Att lämna sin kropp och slå ut i blom…

En särling steg av i Karlsruhe.

På Intercity-Express 1293 från Hamburg till Zürich satt en man i bordsrestaurangen. Jag såg honom för första gången när jag gick för att köpa en flaska vatten. Här sitter en konstnär tänkte jag. Hela hans bord var fyllt av tidningar, klipp och anteckningsböcker. Här skapas det stor konst. Här är ett geni i arbete. Håret … Fortsätt läsa En särling steg av i Karlsruhe.