Den lite sura doften av en döende fiskhandlare

Gräsänderna snattrade i dammen vid Kålgården. Ännu finns det öppet vatten. Det strömmar. Änderna såg oss som potentiella fågelmatare och tog sikte. Öronlapparna på min lite löjliga mössa fladdrade i den kyliga vinden. Solen sken och vi vandrade i tystnad. Vandrade i den tystnad som två som älskat varandra länge kan bo i utan att … Fortsätt läsa Den lite sura doften av en döende fiskhandlare

Kärlekens zenmästare

Grovarbetaren Nils Sjögren var den gränslösa kärlekens outgrundliga zenmästare. Nils var nästan alltid klädd i blåkläder. Han var så tyst att jag inte längre minns hans röst. Han var min morfar. Inte biologisk men om sådant talade man inte. Hans kärlek var lika sträv och stark som hans högerhand. Ofta vilade den på min axel. … Fortsätt läsa Kärlekens zenmästare