Exakt på gränsen mellan lycka och överlevnad
. När jag går över asfalten vill jag att mina fotsteg hörs med en alldeles särskild resonans.
Min farmor Anna hade bara varit i Danmark en gång. ”Aldrig mer”, sa hon och skakade på huvudet när ämnet kom upp. Hon blev så upprörd när hon tänkte på danskarna att hon fick tända en mentolcigarett. Med den i handen ställde hon sig sen på sitt karaktäristiska sätt vid dörrkarmen mot vilken hon kliade … Fortsätt läsa Om Nyhavn, farmor och skitiga danskar
Berndt svarar aldrig på mina mejl. Jag har googlat och nuförtiden är han rektor någonstans i Sydsverige. Jag har sett bilder som sägs vara han. Dom visar en gubbe som jag inte känner igen. Jag har provat att kontakta honom några gånger. Bara för att säga hallå sådär i största allmänhet. Jag har inte alls … Fortsätt läsa Berndt, fusket och en röd pall i galon
Jag har en lite komplicerad relation till troll. Nuförtiden tycks de genomgå en renässans. Trollen börjar liksom bli á la mode och finns i alla möjliga slags sociala kanaler. När man som jag jobbar med allmänna kommunikationer så har man dem understundom i en lur vid sitt öra. Där passar de ganska bra för jag … Fortsätt läsa Omvärldsanalys gällande trollens bosättning mitt ibland oss
Livet lunkar på och nog borde man göra något mer beständigt innan man dör. Murar byggs det dock av andra och hus är för komplicerade. Nej, man borde bygga en väg eller möjligen en vackert välvd stenbro. Sådant som binder samman och förenar. Morfar Nils var grovarbetare och periodvis jobbade han vid ”Vägen”. Det var … Fortsätt läsa Vägbyggen, broar och en anledning att utbringa en skål
Man vaknar mycket tidigt till en grå dag som svagt skymtar genom smutsrandiga fönster. Det ligger lite snö på taken och termometern visar att vintern tagit sig ett återfall. Man begrundar sina smutsiga kalsonger. Byta? Nä, vi väntar till frälsaren är uppstånden. Det står inte på. Golgatavandringens första station är badrumsvågen. Man tror inte sina … Fortsätt läsa Via Dolorosa eller fucking bloody långfredag
Terrorismen öppnar ett stort jävla slukhål mitt i gatan. Som i den där fasansfulla målningen av Peter Tillberg från sjuttiotalet – ”Mitt i Sverige”. Den som gav mig rysningar när jag såg den första gången. Den ska visst föreställa Enköping men de där villorna som kantade gatan tyckte jag mig känna igen från min egen … Fortsätt läsa Ett stort jävla slukhål
Idag såg jag att Qwarnströms kappaffär i Borlänge hade satt ut sin trottoarpratare som lovade ”Vårnytt”. I centrum såg jag romer, pensionärer i keps, kvinnor i hijab och skolungar som myllrade vid ettans hållplats mot Kvarnsveden. Jag gjorde en av mina regelbundna ronder genom Bragegallerian. Den gapar allt tommare och sorgsnare med dammiga och övergivna … Fortsätt läsa Vårtankar om en souk och den där jävla Bengtsson
Jag träffade min biologiska morfar sent i livet och han hade då tagit stora kliv in i demensen. Han hade jobbat som inseminatör vilket jag tyckte var lustigt och han log vackert. Hans fru hette Lydia och hon sjöng andliga sånger till mandolinackompanjemang. De hade en tavla med en stor änglakör över soffan. Sådant fanns … Fortsätt läsa En man med gener från Backaryd
Minnen, funderingar o annat
om teknik, miljö och samhälle
Livet och fotografi
Exakt på gränsen mellan lycka och överlevnad 