Den lite sura doften av en döende fiskhandlare

Gräsänderna snattrade i dammen vid Kålgården. Ännu finns det öppet vatten. Det strömmar. Änderna såg oss som potentiella fågelmatare och tog sikte. Öronlapparna på min lite löjliga mössa fladdrade i den kyliga vinden. Solen sken och vi vandrade i tystnad. Vandrade i den tystnad som två som älskat varandra länge kan bo i utan att … Fortsätt läsa Den lite sura doften av en döende fiskhandlare

Vingmutter och livet efter detta

En räknare jag startat i datorn säger att det är 1072 dagar till kvar pensionen. Det hela känns mycket patetiskt. Minns en trafikplanerare på Kalmar länstrafik som hade en sådan när jag gjorde ett studiebesök där för väldigt många år sedan. Då var man mitt i karriären och fnös åt sådant. Nu är man där. … Fortsätt läsa Vingmutter och livet efter detta

Minnen som showroom för gravstenar

När man nalkas en grav som man inte besökt på några år då närmar man sig försiktigt. Är man gravrättsinnehavare på långdistans bär man sitt dåliga samvete med sig i påsen med den vita rosen. Den vita ros vi köpte i en blomsteraffär i Gislaved på vägen ner.Billeberga kyrka tronar på slätten. Slätt är det … Fortsätt läsa Minnen som showroom för gravstenar

Om vevaxlar och döden…

Kära dagbok. 23 januari. Har fått en tillfällig knäpp och inbillar mig att jag ska förbättra min tyska.Lyssnar på radio - Westdeutscher Rundfunk. Fråga mig om lokalpolitiken i Nordrhein-Westfalen. Jag vet en del. De debatterar i deras Landtag om onlinecasinon och sockerskatter. I går desarmerade de en bomb i Köln. Ikväll har det bildats en … Fortsätt läsa Om vevaxlar och döden…

Vägen från Bialitt via Bethel till bajs och John Sebastians smutsiga glasögon.

Jag var naturligtvis inte där. Det är jag helt säker på. Det är mycket sällan jag varit på rätt ställe vid rätt tillfälle. Har jag någonsin råkat vara där man borde ha varit har jag definitivt varit där för sent. Nu är det mesta mycket för sent. Det är ”sent på jorden” och ”det vita … Fortsätt läsa Vägen från Bialitt via Bethel till bajs och John Sebastians smutsiga glasögon.

Tanter, bakelser och ett mystiskt ljus över slätten

Livet var som en mycket smal stig. Ibland gick man den alldeles rakt fram. Ibland vek man av in på Svalegatan. Man kunde ställa sig och titta rakt upp i himlen. När solen gått ner bodde det stjärnor däruppe. På Krings konditori köpte man Casablancabakelser med bananglasyr. Om jag bara fått äta en enda tugga … Fortsätt läsa Tanter, bakelser och ett mystiskt ljus över slätten

Kärlekens zenmästare

Grovarbetaren Nils Sjögren var den gränslösa kärlekens outgrundliga zenmästare. Nils var nästan alltid klädd i blåkläder. Han var så tyst att jag inte längre minns hans röst. Han var min morfar. Inte biologisk men om sådant talade man inte. Hans kärlek var lika sträv och stark som hans högerhand. Ofta vilade den på min axel. … Fortsätt läsa Kärlekens zenmästare

Elegi över en trappstäderska

Marianne ringde mig i veckan och berättade att Elsa hade dött Hon dog hemma i sin säng på Hantverksgatan omgiven av sina närmaste. Det hade gått fort och alla fem barnen hann inte hem. Sista gången jag såg Elsa var i september  när vi var nere i Skåne. Elsa öppnade aldrig dörren den gången. Vi … Fortsätt läsa Elegi över en trappstäderska

Det där korta Kevin Coyne livet och bomberna i USA

En gång passerade vi den där gränsen. Vi lämnade den där allt trängre livmodern och stack ut våra huvuden. Me too. I mitt fall med hjälp av en sugklocka. Barnmorskan täckte småningom mitt lilla toppiga huvud med en röd tomteluva av crepepapper. Kring min mycket lilla handled knöt hon ett grått hjärta av trä. På … Fortsätt läsa Det där korta Kevin Coyne livet och bomberna i USA