Exakt på gränsen mellan lycka och överlevnad
. När jag går över asfalten vill jag att mina fotsteg hörs med en alldeles särskild resonans.
Snön ligger alldeles vit över hela landskapet. Världen däremot ter sig stundom svart. Eller kanske ska man säga syns den som en gråbrun sörja. Det är komplicerat. Det är vi och dom. Vi som tror oss vara goda och dom som vi tycker är onda. Sen finns det väl de som är mittemellan. Det är … Fortsätt läsa Änglar finns!
13 November. Kära dagbok! Idag har jag varit och undersökt posten med magnetkamera. Åtminstone var det detta Jon trodde att jag sökt ledigt för när jag berättade om det igår. Han såg lite nollställd ut. Varför det, frågade han? Vad har du med posten att göra? Min skånska vållar mig problem här uppe i mellersta … Fortsätt läsa En privatmans vedermödor
Kära dagbok. 30 oktober. Jag kom ut från biografen med lite rödkantade ögon. Vi hade gråtit en stund över Lady Gagas skönsång och över KÄRLEKEN – trots allt. Jag lite mer i smyg och tonårsflickorna i bänkraderna mera hulkande. Trevligt med en nästan fullsatt biosalong i Falun och bra att få gråta lite kollektivt en … Fortsätt läsa Om trehundra år
Allt är Barry Whites fel. Ja, jag vet att det är fel att skylla på överdimensionerade svarta soulsångare som varit döda i mer än femton år. Men vem ska man skylla på? Jag kan ju inte skylla på Engelbrekt Engelbrektsson - han har ju varit död i snart sexhundra år. Du kvinna i en lång … Fortsätt läsa Fragment ur en gubbes liv.
Jag såg en mycket död skata på Ingebjörnsgatan. En skata så död att inte ens en John Cleese i högform skulle kunnat övertygat mig om att den bara vilade, var förvånad eller längtade tillbaks till de norska fjordarna. Jag sörjde den inte nämnvärt. Skator dör. Livet blir outhärdligt om man ska sörja varje enskild … Fortsätt läsa Funderingar uppkomna vid åsynen av en död skata.
Tjofaderittan lambo. Tänk om det bara är det som allting egentligen handlar om. Tänk om det är jag som har fel och har gått alldeles vilse. En av dessa förhatliga vänster/liberal/kryptomarxistiska kulturkoftor med anarkistiska böjelser. En av dom som måste göra avbön inför representanterna för verklighetens folk. Jag ser mig med krum rygg och med kepsen … Fortsätt läsa Bekännelser av en subversiv tråkmåns.
Pingsthelg i Grängesberg. En plats man kan förhålla sig till på många olika sätt. En cyniker ser allt det som flagnat. Fnyser åt dessa män med rondör som mumsar bakverk man minns från sextiotalet. Män som sitter på Citykonditoriet med keps och blåtandssnäcka i högerörat - som om de ständigt väntade på samtal. Förmodligen samtal … Fortsätt läsa Hänryckning i rostbälte
I det stora glänsande Amerikat där frälsningen för en del skiner blankt som ett strålande ljus har jag hört att de brukar fråga sig: What would Jesus do? Jag är dock lite osäker på om de verkligen lyssnat på hans bergspredikan när de senast gick till urnorna i presidentvalet. ”Akta er för de falska profeterna, … Fortsätt läsa Buddha i Bergslagen
Ungdomarna bar kostymer och vita klänningar. På deras huvuden satt vita mössor som liknade små svampar. De flesta var påverkade av innehållet i aluminiumburkar som skakades och skvättes över bussfönstren. Trängseln på Stationsgatan var hysterisk när studentflak och linjetrafik skulle samsas. På några flak skrek de som stuckna grisar. På andra såg de mest uppgivna … Fortsätt läsa Alla kan bli hjältar – åtminstone för en dag
I lördagens DN läste jag om den koreanske poeten Ko Un. Artikel om Ko Un i DN 3 juni 2017 En artikel som genast fick mig att gå till biblioteket. Poeten som blev munk efter traumatiska upplevelser under Koreakriget och som valde att lämna tempellivet för att engagera sig politiskt mot militärdiktaturen. Honom vill man … Fortsätt läsa Min tandläkare får mig att tänka på Chuck Norris
Tänkt & tyckt om deckare och annan krimi
Writer & Journalist
Om utmattning och vägen ur den
