Exakt på gränsen mellan lycka och överlevnad
. När jag går över asfalten vill jag att mina fotsteg hörs med en alldeles särskild resonans.
Plötsligt stod hon där. Lutad mot sin rullator i den bleka marssolen. Hon lever och hon njöt av värmen. Henne har vi inte sett på hela vintern. Den gamla frälsningssoldaten med en katt som har en avhuggen svans. En svans som jag trodde var en petrifierad bajskorv första gången jag såg den. Hon som har … Fortsätt läsa Kärlek i coronans tid.
Tredje mars Så blev det återigen tisdag i världen och marken var alldeles vit. De gröna gummistövlarna blängde uppfordrande från sin plastpåse i garderoben. Idag blev vi åter vänner. Vaknade i natt med kramp i min vänstra fot. Låg en stund och masserade den. Funderade på alla de människor i denna värld som exakt samtidigt … Fortsätt läsa En åsna, klister och att vakna med kramp i foten.
Misstagen är är väl en slags ingångar till upptäckterna. Mina tillkortakommanden hjälper mig att få syn på kärnan som finns inne i den där gubben med keps. Funderar på om det finns några regler jag borde följa? Alltså. Några finns det nog. En regel är att man inte ska förhäva sig men den regeln säger … Fortsätt läsa Regler och rättesnören
En dag i juli och i USA firar de sin nationaldag. Jag jobbade över. Människorna i Dalarna måste ju få sina busstidtabeller. Så länge det nu går några bussar. Nedskärningarnas människor hyvlar resolut lager efter lager av vårt gemensamma arv. Det regnade på hemvägen. En kall och sur julikväll. Bussen räddade mig från den värsta … Fortsätt läsa You’re the measure of my dreams
Skräpposten jag får på jobbet bli allt mer metafysisk:”Efter att ha analyserat manga tester kom vi till slutsatsen att kvinnor gillar man som du. Darfor ar tvivel vardelos. Du har en stor chans av furor. Har du sett det an?” Jag har inte sett det varken än eller an. Men jag börjar få upp ögonen … Fortsätt läsa Skärvor ur vardagen
Snön ligger alldeles vit över hela landskapet. Världen däremot ter sig stundom svart. Eller kanske ska man säga syns den som en gråbrun sörja. Det är komplicerat. Det är vi och dom. Vi som tror oss vara goda och dom som vi tycker är onda. Sen finns det väl de som är mittemellan. Det är … Fortsätt läsa Änglar finns!
13 November. Kära dagbok! Idag har jag varit och undersökt posten med magnetkamera. Åtminstone var det detta Jon trodde att jag sökt ledigt för när jag berättade om det igår. Han såg lite nollställd ut. Varför det, frågade han? Vad har du med posten att göra? Min skånska vållar mig problem här uppe i mellersta … Fortsätt läsa En privatmans vedermödor
Kära dagbok. 30 oktober. Jag kom ut från biografen med lite rödkantade ögon. Vi hade gråtit en stund över Lady Gagas skönsång och över KÄRLEKEN – trots allt. Jag lite mer i smyg och tonårsflickorna i bänkraderna mera hulkande. Trevligt med en nästan fullsatt biosalong i Falun och bra att få gråta lite kollektivt en … Fortsätt läsa Om trehundra år
Allt är Barry Whites fel. Ja, jag vet att det är fel att skylla på överdimensionerade svarta soulsångare som varit döda i mer än femton år. Men vem ska man skylla på? Jag kan ju inte skylla på Engelbrekt Engelbrektsson - han har ju varit död i snart sexhundra år. Du kvinna i en lång … Fortsätt läsa Fragment ur en gubbes liv.
Jag såg en mycket död skata på Ingebjörnsgatan. En skata så död att inte ens en John Cleese i högform skulle kunnat övertygat mig om att den bara vilade, var förvånad eller längtade tillbaks till de norska fjordarna. Jag sörjde den inte nämnvärt. Skator dör. Livet blir outhärdligt om man ska sörja varje enskild … Fortsätt läsa Funderingar uppkomna vid åsynen av en död skata.
"Seeing is not enough; you have to feel what you photograph." — Andre Kertesz
OM ATT SKRIVA OCH ATT SKRIVA OM
modifierade sanningar
