Kärlek i coronans tid.

Plötsligt stod hon där. Lutad mot sin rullator i den bleka marssolen. Hon lever och hon njöt av värmen. Henne har vi inte sett på hela vintern.  Den gamla frälsningssoldaten med en katt som har en avhuggen svans. En svans som jag trodde var en petrifierad bajskorv första gången jag såg den. Hon som har … Fortsätt läsa Kärlek i coronans tid.

En åsna, klister och att vakna med kramp i foten.

Tredje mars Så blev det återigen tisdag i världen och marken var alldeles vit. De gröna gummistövlarna blängde uppfordrande från sin plastpåse i garderoben. Idag blev vi åter vänner. Vaknade i natt med kramp i min vänstra fot. Låg en stund och masserade den. Funderade på alla de människor i denna värld som exakt samtidigt … Fortsätt läsa En åsna, klister och att vakna med kramp i foten.

You’re the measure of my dreams

En dag i juli och i USA firar de sin nationaldag. Jag jobbade över. Människorna i Dalarna måste ju få sina busstidtabeller. Så länge det nu går några bussar. Nedskärningarnas människor hyvlar resolut lager efter lager av vårt gemensamma arv. Det regnade på hemvägen. En kall och sur julikväll. Bussen räddade mig från den värsta … Fortsätt läsa You’re the measure of my dreams

En privatmans vedermödor

13 November. Kära dagbok! Idag har jag varit och undersökt posten med magnetkamera. Åtminstone var det detta Jon trodde att jag sökt ledigt för när jag berättade om det igår. Han såg lite nollställd ut. Varför det, frågade han? Vad har du med posten att göra? Min skånska vållar mig problem här uppe i mellersta … Fortsätt läsa En privatmans vedermödor

Om trehundra år

Kära dagbok.  30 oktober. Jag kom ut från biografen med lite rödkantade ögon. Vi hade gråtit en stund över Lady Gagas skönsång och över KÄRLEKEN – trots allt. Jag lite mer i smyg och tonårsflickorna i bänkraderna mera hulkande. Trevligt med en nästan fullsatt biosalong i Falun och bra att få gråta lite kollektivt en … Fortsätt läsa Om trehundra år