Tanter, bakelser och ett mystiskt ljus över slätten

Publicerad den av Lars Grahn

Livet var som en mycket smal stig. Ibland gick man den alldeles rakt fram. Ibland vek man av in på Svalegatan. Man kunde ställa sig och titta rakt upp i himlen. När solen gått ner bodde det stjärnor däruppe. På Krings konditori köpte man Casablancabakelser med bananglasyr. Om jag bara fått äta en enda tugga … Fortsätt läsa Tanter, bakelser och ett mystiskt ljus över slätten

En privatmans vedermödor

Publicerad den av Lars Grahn

13 November. Kära dagbok! Idag har jag varit och undersökt posten med magnetkamera. Åtminstone var det detta Jon trodde att jag sökt ledigt för när jag berättade om det igår. Han såg lite nollställd ut. Varför det, frågade han? Vad har du med posten att göra? Min skånska vållar mig problem här uppe i mellersta … Fortsätt läsa En privatmans vedermödor

Elegi över en trappstäderska

Publicerad den av Lars Grahn

Marianne ringde mig i veckan och berättade att Elsa hade dött Hon dog hemma i sin säng på Hantverksgatan omgiven av sina närmaste. Det hade gått fort och alla fem barnen hann inte hem. Sista gången jag såg Elsa var i september  när vi var nere i Skåne. Elsa öppnade aldrig dörren den gången. Vi … Fortsätt läsa Elegi över en trappstäderska

Tankar vid sidlinjen

Publicerad den av Lars Grahn

Nyss vandrade jag barfota över trägolvet. Det kändes svalt mot mina fotsulor. Nuförtiden vandrar jag i huvudsak fram och tillbaka längs sidlinjen. Så har det inte alltid varit. En gång var jag en hjälte i mitt eget drama. Hade hår som rufsades och kinder som klappades. Jag stod mitt på scenen – i den lilla … Fortsätt läsa Tankar vid sidlinjen

Mina läppar har fladdrat

Publicerad den av Lars Grahn

Det är rädslan och lyckan från fladdrande läppar jag minns från min barndom. Mitt första minne är kyrkklockorna. Jag höll min farmor i handen och vi var på väg mot Svalövsgården – eller Svalegården som hon sa. Hon var ingen vidare barnvakt. Ängslig och rädd för världens alla faror. Universalmedicinen hette barnalbyl. Den var verksam … Fortsätt läsa Mina läppar har fladdrat

Människor jag minns – Bäckagubben

Publicerad den av Lars Grahn

Bäckagubben minns jag. En man som levde i samhällets utkant och som for förbi på sin moped. I mitt minne svischar han på sin Crescent precis så som den där motorcyklisten i Fellinis Amarcord. Hans verkliga namn lärde jag mig aldrig. Han var min alldeles egen Näck i gummistövlar, blåbyxor och keps. I mitt huvud … Fortsätt läsa Människor jag minns – Bäckagubben

Högersläggor och den första klunken öl

Publicerad den av Lars Grahn

Krister Bryggare hade en fruktad högerslägga från nio meter. Han var inte lika fruktad när det gällde bollplacering men han drog alltid till med full kraft. Rätt ofta gick bollen också in. Krister Bryggare var en av handbollsklubben GK Panterns storskyttar. Nu ska inte detta handla om handboll hur gärna jag än vill berätta om … Fortsätt läsa Högersläggor och den första klunken öl

Om Nyhavn, farmor och skitiga danskar

Publicerad den av Lars Grahn

Min farmor Anna hade bara varit i Danmark en gång. ”Aldrig mer”, sa hon och skakade på huvudet när ämnet kom upp.  Hon blev så upprörd när hon tänkte på danskarna att hon fick tända en mentolcigarett. Med den i handen ställde hon sig sen på sitt karaktäristiska sätt vid dörrkarmen mot vilken hon kliade … Fortsätt läsa Om Nyhavn, farmor och skitiga danskar