Exakt på gränsen mellan lycka och överlevnad
. När jag går över asfalten vill jag att mina fotsteg hörs med en alldeles särskild resonans.
En gång var jag en liten gosse ritad med vit krita på en trottoar i Svalöv. Min cykel var ritad precis bredvid. Som en Linus på linjen rörde jag och cykeln oss genom samhället. I natt drömde jag om Svalöv. Jag sov oroligt. Drömmen skingrades som en rök när väckarklockan kallade mig till vardagen. Några … Fortsätt läsa Svalöv och stoltheten
13 November. Kära dagbok! Idag har jag varit och undersökt posten med magnetkamera. Åtminstone var det detta Jon trodde att jag sökt ledigt för när jag berättade om det igår. Han såg lite nollställd ut. Varför det, frågade han? Vad har du med posten att göra? Min skånska vållar mig problem här uppe i mellersta … Fortsätt läsa En privatmans vedermödor
Marianne ringde mig i veckan och berättade att Elsa hade dött Hon dog hemma i sin säng på Hantverksgatan omgiven av sina närmaste. Det hade gått fort och alla fem barnen hann inte hem. Sista gången jag såg Elsa var i september när vi var nere i Skåne. Elsa öppnade aldrig dörren den gången. Vi … Fortsätt läsa Elegi över en trappstäderska
Nyss vandrade jag barfota över trägolvet. Det kändes svalt mot mina fotsulor. Nuförtiden vandrar jag i huvudsak fram och tillbaka längs sidlinjen. Så har det inte alltid varit. En gång var jag en hjälte i mitt eget drama. Hade hår som rufsades och kinder som klappades. Jag stod mitt på scenen – i den lilla … Fortsätt läsa Tankar vid sidlinjen
Det är rädslan och lyckan från fladdrande läppar jag minns från min barndom. Mitt första minne är kyrkklockorna. Jag höll min farmor i handen och vi var på väg mot Svalövsgården – eller Svalegården som hon sa. Hon var ingen vidare barnvakt. Ängslig och rädd för världens alla faror. Universalmedicinen hette barnalbyl. Den var verksam … Fortsätt läsa Mina läppar har fladdrat
Bäckagubben minns jag. En man som levde i samhällets utkant och som for förbi på sin moped. I mitt minne svischar han på sin Crescent precis så som den där motorcyklisten i Fellinis Amarcord. Hans verkliga namn lärde jag mig aldrig. Han var min alldeles egen Näck i gummistövlar, blåbyxor och keps. I mitt huvud … Fortsätt läsa Människor jag minns – Bäckagubben
Krister Bryggare hade en fruktad högerslägga från nio meter. Han var inte lika fruktad när det gällde bollplacering men han drog alltid till med full kraft. Rätt ofta gick bollen också in. Krister Bryggare var en av handbollsklubben GK Panterns storskyttar. Nu ska inte detta handla om handboll hur gärna jag än vill berätta om … Fortsätt läsa Högersläggor och den första klunken öl
Min farmor Anna hade bara varit i Danmark en gång. ”Aldrig mer”, sa hon och skakade på huvudet när ämnet kom upp. Hon blev så upprörd när hon tänkte på danskarna att hon fick tända en mentolcigarett. Med den i handen ställde hon sig sen på sitt karaktäristiska sätt vid dörrkarmen mot vilken hon kliade … Fortsätt läsa Om Nyhavn, farmor och skitiga danskar
Berndt svarar aldrig på mina mejl. Jag har googlat och nuförtiden är han rektor någonstans i Sydsverige. Jag har sett bilder som sägs vara han. Dom visar en gubbe som jag inte känner igen. Jag har provat att kontakta honom några gånger. Bara för att säga hallå sådär i största allmänhet. Jag har inte alls … Fortsätt läsa Berndt, fusket och en röd pall i galon
Jag har en lite komplicerad relation till troll. Nuförtiden tycks de genomgå en renässans. Trollen börjar liksom bli á la mode och finns i alla möjliga slags sociala kanaler. När man som jag jobbar med allmänna kommunikationer så har man dem understundom i en lur vid sitt öra. Där passar de ganska bra för jag … Fortsätt läsa Omvärldsanalys gällande trollens bosättning mitt ibland oss
Tänkt & tyckt om deckare och annan krimi
Writer & Journalist
Om utmattning och vägen ur den
