Exakt på gränsen mellan lycka och överlevnad
. När jag går över asfalten vill jag att mina fotsteg hörs med en alldeles särskild resonans.
Nyss vandrade jag barfota över trägolvet. Det kändes svalt mot mina fotsulor. Nuförtiden vandrar jag i huvudsak fram och tillbaka längs sidlinjen. Så har det inte alltid varit. En gång var jag en hjälte i mitt eget drama. Hade hår som rufsades och kinder som klappades. Jag stod mitt på scenen – i den lilla … Fortsätt läsa Tankar vid sidlinjen
Det är rädslan och lyckan från fladdrande läppar jag minns från min barndom. Mitt första minne är kyrkklockorna. Jag höll min farmor i handen och vi var på väg mot Svalövsgården – eller Svalegården som hon sa. Hon var ingen vidare barnvakt. Ängslig och rädd för världens alla faror. Universalmedicinen hette barnalbyl. Den var verksam … Fortsätt läsa Mina läppar har fladdrat
Bäckagubben minns jag. En man som levde i samhällets utkant och som for förbi på sin moped. I mitt minne svischar han på sin Crescent precis så som den där motorcyklisten i Fellinis Amarcord. Hans verkliga namn lärde jag mig aldrig. Han var min alldeles egen Näck i gummistövlar, blåbyxor och keps. I mitt huvud … Fortsätt läsa Människor jag minns – Bäckagubben
Krister Bryggare hade en fruktad högerslägga från nio meter. Han var inte lika fruktad när det gällde bollplacering men han drog alltid till med full kraft. Rätt ofta gick bollen också in. Krister Bryggare var en av handbollsklubben GK Panterns storskyttar. Nu ska inte detta handla om handboll hur gärna jag än vill berätta om … Fortsätt läsa Högersläggor och den första klunken öl
Min farmor Anna hade bara varit i Danmark en gång. ”Aldrig mer”, sa hon och skakade på huvudet när ämnet kom upp. Hon blev så upprörd när hon tänkte på danskarna att hon fick tända en mentolcigarett. Med den i handen ställde hon sig sen på sitt karaktäristiska sätt vid dörrkarmen mot vilken hon kliade … Fortsätt läsa Om Nyhavn, farmor och skitiga danskar
Berndt svarar aldrig på mina mejl. Jag har googlat och nuförtiden är han rektor någonstans i Sydsverige. Jag har sett bilder som sägs vara han. Dom visar en gubbe som jag inte känner igen. Jag har provat att kontakta honom några gånger. Bara för att säga hallå sådär i största allmänhet. Jag har inte alls … Fortsätt läsa Berndt, fusket och en röd pall i galon
Jag har en lite komplicerad relation till troll. Nuförtiden tycks de genomgå en renässans. Trollen börjar liksom bli á la mode och finns i alla möjliga slags sociala kanaler. När man som jag jobbar med allmänna kommunikationer så har man dem understundom i en lur vid sitt öra. Där passar de ganska bra för jag … Fortsätt läsa Omvärldsanalys gällande trollens bosättning mitt ibland oss
Livet var som en mycket smal stig. Ibland gick man den alldeles rakt fram. Ibland vek man av in på Svalegatan. Man kunde ställa sig och titta rakt upp i himlen. När solen gått ner bodde det stjärnor däruppe. På Krings konditori köpte man Casablancabakelser med banan. Om jag nu bara fått äta en enda … Fortsätt läsa Tanter, bakelser och ett mystiskt ljus över slätten
Idag såg jag att Qwarnströms kappaffär i Borlänge hade satt ut sin trottoarpratare som lovade ”Vårnytt”. I centrum såg jag romer, pensionärer i keps, kvinnor i hijab och skolungar som myllrade vid ettans hållplats mot Kvarnsveden. Jag gjorde en av mina regelbundna ronder genom Bragegallerian. Den gapar allt tommare och sorgsnare med dammiga och övergivna … Fortsätt läsa Vårtankar om en souk och den där jävla Bengtsson
Nådens år 2017. På hemväg med linje 151 efter en dag med nytt ärendehanteringssystem. Plötsligt rullar tårar längs min kind. Jag fumlar efter kepsen men håller den inte framför hjärtat. Man ska vara försiktig med manifestationerna i kollektivtrafiken. Triggad av min spellista - ”Gresford” med The Brighouse and Rastrick Band. En hyllning till de 266 … Fortsätt läsa Gresford – The Miner’s Hymn och Anders Rosdahls döde bror.
Såvitt man är människa måste man bry sig
Writer & Journalist
KAMERANS FÅNGST
Staffan Jacobson - författare, aktivist, konstkritiker & lundabo.
