Exakt på gränsen mellan lycka och överlevnad
. När jag går över asfalten vill jag att mina fotsteg hörs med en alldeles särskild resonans.
Ibland kan man misströsta. Trots det kommer jag ALDRIG att nicka instämmande till det där som Säven brukade säga. Det som han sa vid bordet på Vita Hästen. Det där sjappet i Ekeby där man kunde spela skivor på jukeboxen, dricka en läsk eller ta sig en bir. Där det serverades mat och där det … Fortsätt läsa En blues för Skromberga
Novembermörkret sluter sig allt tätare kring mina kvällspromenader. Rundan runt Kålgårdsdammen går på rutin. Bilarna susar på Hanröleden. En ensam joggare. Ett och två. Ett och två. Gräsänderna snattrar i mörkret. Billyktorna stryker över buskagen. Circle K lyser som en hägring. Möter en hund med en grön reflex. En matte pratar i telefon. Ibland undrar … Fortsätt läsa Att säga mod till sin spegelbild
Ett sätt att hantera vår tids gigantiska utbud är att bryta ner det till mycket små enheter. Från Spotify fiskar jag upp enskilda låtar. Låtar jag sen stoppar i mitt inre 7-tums vita singelfordral. Spelar dom sen om och om igen. Som jag gjorde då. När kassan var skral och utbudet mindre. Just … Fortsätt läsa Folkets hus, tanterna på bingon och jag.
Det är som ett litet gerillakrig. Jag smyger i min barndoms gränder och prång. Vandrar den där lilla vägen som gick mellan husen på Ängabäcksvägen och Göjegatan. Girar ner mot Ängabäcken och ser kondomerna som ligger på stigen. Cigarettpaketen och de tomma flaskorna Koskenkorva. Osäkrar mitt gevär. Siktar på minnena. Ett gevärsskott rakt in i … Fortsätt läsa Skit i auktoriteterna! Tänk fritt!
En lördag i oktober. Ännu har det inte skett några mirakel här på Åsgatan. Inga som jag känner till i vart fall. Jag förhåller mig för övrigt mestadels skeptisk till mirakel. Det som sker det sker. Ingripande från gudomligt håll som står på vetenskapligt fast mark har jag väl inte riktigt sett ännu. Jag sitter … Fortsätt läsa Miraklet i Brinkabacken
Levande alldeles ensamma i våra små världar av tillkortakommanden och förhållandevis små förtjänster vore vi inte mycket till människor. I ensamheten kan man förvisso skapa sin egen lilla värld – men om ingen bringar ljus i det inre dunkelt så går man vilse. Utan de små berättelserna kunde jag inte leva. Berättelserna om medmänniskorna och … Fortsätt läsa Vad vore vi utan livets små berättelser?
Livet var som en mycket smal stig. Ibland gick man den alldeles rakt fram. Ibland vek man av in på Svalegatan. Man kunde ställa sig och titta rakt upp i himlen. När solen gått ner bodde det stjärnor däruppe. På Krings konditori köpte man Casablancabakelser med bananglasyr. Om jag bara fått äta en enda tugga … Fortsätt läsa Tanter, bakelser och ett mystiskt ljus över slätten
Ode till Sigrid. Flashbacks från folkhemmet. Vi föddes i ett folkhem Sigrid och jag. Det finns de som nostalgiskt blickar bakåt på det. Rasen var ren. Vi hade katederundervisning och nog hade vi betyg allt. Redan från andra klass. En del av oss lyckades det till och med bli folk av. Vad jag blev får … Fortsätt läsa Ode till Sigrid
En gång var jag en liten gosse ritad med vit krita på en trottoar i Svalöv. Min cykel var ritad precis bredvid. Som en Linus på linjen rörde jag och cykeln oss genom samhället. I natt drömde jag om Svalöv. Jag sov oroligt. Drömmen skingrades som en rök när väckarklockan kallade mig till vardagen. Några … Fortsätt läsa Svalöv och stoltheten
13 November. Kära dagbok! Idag har jag varit och undersökt posten med magnetkamera. Åtminstone var det detta Jon trodde att jag sökt ledigt för när jag berättade om det igår. Han såg lite nollställd ut. Varför det, frågade han? Vad har du med posten att göra? Min skånska vållar mig problem här uppe i mellersta … Fortsätt läsa En privatmans vedermödor
Minnen, funderingar o annat
om teknik, miljö och samhälle
modifierade sanningar
Livet och fotografi
Exakt på gränsen mellan lycka och överlevnad 