. När jag går över asfalten vill jag att mina fotsteg hörs med en alldeles särskild resonans.
Måndagen den 24 augusti 2026 Vissa dagar är som att befinna sig i transit. Man vaknar alldeles för tidigt av ljuset. Rullgardinen har lämnat oss i sorg och saknad. Den jäveln har ramlat ner för sista gången - åtgärder krävs. Man går och pissar och är på väg någonstans. Oklart vart och oklart varför. Som … Fortsätt läsa Dagg från dolda ängar
4 februari 2026 Termometern visade minus 20 grader när jag vaknade. Idag är himlen alldeles grå och det faller kabukisnö. Sådana där stora snöflingor som faller tätt och sakta över Åsgatan. Kabukisnön har fallit påfallande ofta de senaste veckorna. Jag tycker den är vacker men lite vemodig – precis som berättelsen om hägerflickans obesvarade kärlek. … Fortsätt läsa Om kärlekskranka hägrar, Russell Hoban och mannen med trilbyhatten.
Så hette en kolumn som Walter Lippmann började publicera 1931 i New York Herald. Hans kolumner kom senare att spridas i flera amerikanska dagstidningar. 1958 fick han Pulitzerpriset för dom men även för sin journalistik i stort. Vän av ordning frågar sig naturligtvis vem fan Walter Lippman är. Det går att googla - precis som … Fortsätt läsa Idag och imorgon.
Det har hänt några gånger på sistone att jag följt en som jag älskar till ingång 14 på Gävle sjukhus. En promenad från centrum genom Boulognerskogen, där Gavleån brusar och där våren är precis på vippen att explodera. Vi brukar korsa Västra vägen precis innan vi kommer fram till Gamla kyrkogården. Går över på övergångsstället … Fortsätt läsa En som tittar upp
12 september 2024 Vår barndom ligger som nermyllad i oss. Ligger som lager av torv. Ibland gräver vi girigt i torven. Hyvlar av lager efter lager. Någon gång är det nog bättre att bara låta den ligga orörd. Låta den bli våtmark. En dag ska de där minnena ändå slutgiltigt försvinna. Fast där är vi … Fortsätt läsa Dödsmetall, EPA-dunk och The Gräsänklingblues.
Septemberdagbok3 september 2024 Denna dag ett liv. Har på vardagarna börjat vakna klockan sex igen. I lämplig tid för att gå till jobbet. Det är väl den där kronobiologin som spökar - vår inbyggda biologiska dygnsrytm. Det är nog många generationer av drängar och arbetare som ruckat på den biologiska klockan. Nåja - pensionären hinner … Fortsätt läsa Snorre Säl bor inte i Spokane
Septemberdagbok 20242 september. Vaknade utan att ha drömt om Nicolas Cage. Det har jag i och för sig gjort varje morgon i hela mitt liv. Men igår kväll såg jag hans fina rollprestation i ”Dream scenario”. (Finns på Cineasterna.) Filmen där han som akademikern Paul Matthews börjar dyka upp i människors drömmar. Han njuter först … Fortsätt läsa Ett drömscenario
Septemberdagbok1 september 2024 Sov till klockan åtta. Kissnödigheten vältrade mig upp ur sängen. Här i stan slipper jag stå och pinka högst upp på komposten. Fast saknar den stund på trappan i Grängesberg när jag lyfter huvudet mot himlen. Då när ett djupt andetag låter morgonens luft, ljud och väder fylla tillvaron. Balkongen fungerar som … Fortsätt läsa Mikroplaster och maränger
Zen och seniorkort. Femte resan. Mora - Vansbro - Djurås. 8 februari 2024. Väckarklockan knäppte till precis innan den skulle sätta igång att ringa. Jag vaknade ur en dröm som jag ville klamra mig fast vid. Ville se hur den skulle utveckla sig. Nyfiken på hur det gick för de gamla trotjänarinnorna. Hedersmannen Sven-Ove från … Fortsätt läsa Ingenting är för evigt
Zen och seniorkort. Fjärde resan. Grängesberg – (Skövde). 24–25 januari 2024. Varför älskar man egentligen Skövde? Inte är det för dialekten och inte är det för trängregementet. Inte heller är det för att Robert Gustafsson och Kristina Lugn vuxit upp där. Skövde ligger i Västergötland och Västergötland kan man förstås inte låta bli att älska. … Fortsätt läsa Skövde mon amour
Betraktelser med äkta träsmak
journalist och författare
om teknik, miljö och samhälle
Exakt på gränsen mellan lycka och överlevnad 