Väjningsplikt

Jag känner ömhet för lämna företräde skylten i korsningen vid Ingebjörnsgatan precis där man svänger ut på Bygatan. En ganska ordinär vägskylt. Väjningsplikt. Stolpen klädd med gula och röda reflexer. Korsningen Ingebjörnsgatan och Bygatan.  Precis vid MyLivs som tidigare drevs av den sorgsne indiern. Den indiske man som fick mig att tänka på Alf Robertssons … Fortsätt läsa Väjningsplikt

En kort novemberbetraktelse över de som byggde upp och de som kan rasera.

De politiska kommentatorerna arbetar övertid. Vi har det politiska läge vi förtjänar.En kvinnlig statsminster. Vi sa äntligen! En kvinnlig statsminister entledigad. Vi sa jaså. Fortsättning följer. Jag såg en tweet på bussen i morse. Den speglade just det politiska läget. Det som vi förtjänar. Den var från en kvinna på Timbro. Jag ska inte gå … Fortsätt läsa En kort novemberbetraktelse över de som byggde upp och de som kan rasera.

I glipan mellan Domsöndagen och första advent

Kära mänsklighet. Det är nu det är som allra jävligast. Novembermörkret kryper långt in under långkalsonger och mamelucker. Våra depressioner stryker längs husfasaderna. Butiksfönstren skriker ut sin desperation och försöker locka oss med svarta veckor och svarta fredagar. Det är nu som jag bytt till kepsen med öronlapparna. Nu jag har köpt ett par fula … Fortsätt läsa I glipan mellan Domsöndagen och första advent

Att säga mod till sin spegelbild

Novembermörkret sluter sig allt tätare kring mina kvällspromenader. Rundan runt Kålgårdsdammen går på rutin. Bilarna susar på Hanröleden. En ensam joggare. Ett och två. Ett och två. Gräsänderna snattrar i mörkret. Billyktorna stryker över buskagen. Circle K lyser som en hägring. Möter en hund med en grön reflex. En matte pratar i telefon. Ibland undrar … Fortsätt läsa Att säga mod till sin spegelbild

Folkets hus, tanterna på bingon och jag.

  Ett sätt att hantera vår tids gigantiska utbud är att bryta ner det till mycket små enheter. Från Spotify fiskar jag upp enskilda låtar. Låtar jag sen stoppar i mitt inre 7-tums vita singelfordral. Spelar dom sen om och om igen. Som jag gjorde då. När kassan var skral och utbudet mindre.   Just … Fortsätt läsa Folkets hus, tanterna på bingon och jag.

Alla borde ha en busstation. Någon gång.

Till Christer.Mig närstående personer säger att jag har satt mitt ljus under skäppan. Att jag inte visat det för omvärlden. Inte fullt ut. Jag vet inte om det där ljuset egentligen är så mycket att visa upp. Några lumen har väl sipprat ut här. Någon candela där. Någon gång i ungdomen. När man var så … Fortsätt läsa Alla borde ha en busstation. Någon gång.

Om tingens sanna natur

Tidig söndagsmorgon. Den nattjästa degen ligger uppstjälpt på svärmors gamla bakbord. Jag lyckades hyfsat med vikningen. Lite kladdig men får den ligga någon timme - så blir det nog goda baquetter. Gröten på rågfingor och fyrkorn ligger fortfarande i blöt. Den ska visserligen koka sina trekvart. Men ännu är det för tidigt. Det kommer dröja … Fortsätt läsa Om tingens sanna natur

En vuxen mans tårar. Pass It On.

Om ni velat se en vuxen man gråta. Då skulle ni tagit bussen. Tro inte på Françoise Sagan och hennes gråt i Jaguaren. Skit i Jaguarerna. Åk kollektivt. Det är på bussen det sker. Det är på bussar män gråter. Åtminstone denne man. Om ni velat se en vuxen man gråta. Då skulle ni kallat … Fortsätt läsa En vuxen mans tårar. Pass It On.

Jag ger fullkomligt fan i den jävla näktergalen.

Staden var alldeles som renskrubbad. Det forsade i Faluån. Läste att det på ett dygn kommit 80 millimeter regn vid Lugnet. Det var en augustieftermiddag som kändes kylig efter regnet. Såg några höstjackor som kommit fram. Det småvimlade på stan. Pandemirädslan något på tillbakagång. Talibanerna är inte ännu framme här vid barrskogskanten. Det råder lugn … Fortsätt läsa Jag ger fullkomligt fan i den jävla näktergalen.