Jag, Trump, Kim Jung Un, Söderto fästning och en grå bokhylla från Nyköping.

Jag minns exakt var den låg. I den andra röda lådan i den högra hylldelen i den grå bokhyllan. Bokhyllan hette Trivia och kom från NKs möbelfabrik i Nyköping. Bokhyllan lever än och pryder, något skamfilad, sin plats i vardagsrummet. Broschyren är slängd. Då tillhörde bokhyllan mina föräldrar och stod i vardagsrummet på Göjegatan 40 … Fortsätt läsa Jag, Trump, Kim Jung Un, Söderto fästning och en grå bokhylla från Nyköping.

Buddha i Bergslagen

I det stora glänsande Amerikat där frälsningen för en del skiner blankt som ett strålande ljus har jag hört att de brukar fråga sig: What would Jesus do?  Jag är dock lite osäker på om de verkligen lyssnat på hans bergspredikan när de senast gick till urnorna i presidentvalet. ”Akta er för de falska profeterna, … Fortsätt läsa Buddha i Bergslagen

Krumcirklar och skärslipare

Ibland måste man fortbilda sig en smula. Nyfikenhet ligger i människans natur. Nu är inte Sverigedemokraterna ett parti som jag normalt är så där väldigt nyfiken på. Det finns liksom annat som känns angelägnare - exempelvis knyppling eller fjäderfäuppfödning. Men ibland slirar det till i sökmotorerna och nyfikenheten leder en på udda vägar. Jag fick … Fortsätt läsa Krumcirklar och skärslipare

Alla kan bli hjältar – åtminstone för en dag

Ungdomarna bar kostymer och vita klänningar. På deras huvuden satt vita mössor som liknade små svampar. De flesta var påverkade av innehållet i aluminiumburkar som skakades och skvättes över bussfönstren. Trängseln på Stationsgatan var hysterisk när studentflak och linjetrafik skulle samsas. På några flak skrek de som stuckna grisar. På andra såg de mest uppgivna … Fortsätt läsa Alla kan bli hjältar – åtminstone för en dag

Människor jag minns – Bäckagubben

Bäckagubben minns jag. En man som levde i samhällets utkant och som for förbi på sin moped. I mitt minne svischar han på sin Crescent precis så som den där motorcyklisten i Fellinis Amarcord. Hans verkliga namn lärde jag mig aldrig. Han var min alldeles egen Näck i gummistövlar, blåbyxor och keps. I mitt huvud … Fortsätt läsa Människor jag minns – Bäckagubben

Människor jag minns – Anders

Anders minns jag från Säters järnvägsstation. Det hände att jag satt på en bänk invid stationsbyggnaden. Någon gång skulle jag åka iväg. Ibland satt jag istället och väntade på att någon skulle komma. Med Anders var det inte så. Han skulle ingenstans. Resenärerna intresserade honom egentligen inte heller. Det var godsvagnarna han observerade. Vi kom … Fortsätt läsa Människor jag minns – Anders

Min tandläkare får mig att tänka på Chuck Norris

I lördagens DN läste jag om den koreanske poeten Ko Un. Artikel om Ko Un i DN 3 juni 2017 En artikel som genast fick mig att gå till biblioteket. Poeten som blev munk efter traumatiska upplevelser under Koreakriget och som valde att lämna tempellivet för att engagera sig politiskt mot militärdiktaturen. Honom vill man … Fortsätt läsa Min tandläkare får mig att tänka på Chuck Norris

”Äntligen en ny dag.”

En man i äldre medelåldern irrar runt i slitna kalsonger. Nakna fotsulor mot parkettgolvet. Vaknat upp till en pingstdag. Mötts av nyheten om ännu ett terrordåd. Kroppen dränerad på all energi. Inte en gång till! Vad är detta för jävla värld? Tittar upp mot bokhyllan – möts av Mumintrollet och den där mexikanska liemannen. Är … Fortsätt läsa ”Äntligen en ny dag.”

Zen enligt Busch

Busch drog sin sopsäck längs den mittgång som skiljde tallriksmaskinerna från foliemaskinerna och packlinjen. Det gick mycket sakta. Så sakta så om sakta någonsin ska definieras vetenskapligt så bör enheten vara Busch. En snigel rör sig till exempel, mellan tummen och pekfingret, i sisådär 2,5 Busch. Hans vandringar var liksom arketypiska. En stor fet karl drar … Fortsätt läsa Zen enligt Busch

Pärlor av plast

Redan när jag stiger på tåget i Lund inser jag att förbindelsen vidare mot Falun kommer att spricka. Krackeleringar i de kollektiva förbindelserna som jag numera möter med ett stoiskt lugn. Den kvinnliga tågmästaren lovar att återkomma men hennes lite sorgsna leende inger inget hopp. Jag flackar lite med blicken och fäster den vid en … Fortsätt läsa Pärlor av plast