Om kärlekskranka hägrar, Russell Hoban och mannen med trilbyhatten.

 4 februari 2026

Termometern visade minus 20 grader när jag vaknade. Idag är himlen alldeles grå och det faller kabukisnö. Sådana där stora snöflingor som faller tätt och sakta över Åsgatan. Kabukisnön har fallit påfallande ofta de senaste veckorna. Jag tycker den är vacker men lite vemodig – precis som berättelsen om hägerflickans obesvarade kärlek.

Den klassiska kabukipjäsen ”Sagi Musume” skildrar den tragiska metamorfosen hos hägern som driven av kärlek förvandlas till en kvinna. Snabba dräktbyten och sirligt uttrycksfull dans visar den känslomässiga resan – från den oskuldsfulla förälskelsens glädje till den obesvarade passionens djupa förtvivlan. I slutscenen blir hon fågel igen och tvingas utstå djävulska plågor som straff för sina mänskliga begär

Det snöar mycket under föreställningen. Flickans kärlek är först som sköra snöflingor men i slutet på pjäsen blir snöfallet mer hotfullt. Det blir en kuliss för hennes dödskamp. Kabuki kan vara oerhört vackert och samtidigt väldigt förvirrande för mitt västerländska sinne. Men kärleken delar vi alla – den och döden…

Idag är det också dags för den årliga begivenheten SA4QE (Slickman A4 Quotation Event). Den 4 februari kopierar man sitt favoritcitat ur Russell Hobans stora och mångsidiga produktion på gult papper – citat som man sen sprider i offentliga miljöer. Fast i år är det säkert lite lugnare än det var i fjol. Då var det nämligen hundraårsfirande.

Russell Hoban, den amerikansk-brittiske författaren, föddes den 4 februari 1925. För övrigt samma år som min far – inga jämförelser i övrigt. Uno Grahn skrev varken barnböcker om Polly eller kultförklarad science-fiction. Han drog visserligen en och annan usel historia från scenen på Svalövs Folkets hus, som den om han som sket i bastuban. Men de historierna är inget man kopierar på gult papper och klistrar upp på stan. Möjligen kan man torka sig med dom efter det där bastubebesöket. Möjligen det.

Jag har haft mina Hobanperioder. Både som vuxenläsare av hans böcker fyllda med magisk realism och postapokalyps. Sen har jag många fina minnen av att läsa hans böcker i barnkammaren. Polly firar födelsedag – gud vad vi älskade den! Men idag blir det ingen SA4QE. Dels tror jag ingen jävel i Falun förstår vad det handlar om. Sen har min färgskrivare totalhavererat. En ny är beställd

Istället fick det bli dagens pass på Flås: Överkropp. Idag mötte jag inte trilbyhatten – den som sitter på en gubbe i min ålder. Mina pass brukar börja vid 11:30 och klockan 11:10 lämnar jag hemmet. Nästan på samma ställe på Slaggatan träffar jag mycket ofta på den där trilbyhatten.   Ägaren går snabbt och lätt framåtlutad. Han bär alltid på en blå väska.

Jag vet inte vad han heter. Jag har tilltalat honom en gång med ett ”Snygg hatt”! Men han grymtade mest och var likgiltig för min komplimang. Numera passerar vi varandra utan ett byta ett ord. Man han är en del av min dag och han saknas mig de dagar han inte är där på Slaggatan. Vad han gör då? Möjligen sitter han hemma och läser Russell Hoban eller kanske George du Mauriers roman Trilby. Det var i en engelsk scenbearbetning av den romanen, år 1895, som trilbyhatten dök upp för första gången.

Från teaterscenen via jazzen och Frank Sinatra till min gubbe på Slaggatan. En vacker resa.  Varje gång jag besöker Hattbaren på Görgatan tänker jag att jag ska köpa en trilbyhatt. Det brukar sluta med en keps.

Hur det gick med överkroppen? Jodå. Vi är bara alldeles för få på det där gymmet. Idag var det bra jag och ledaren Matilda – men Hammer curlen och tricepspressen gick bra.