En Margret Thatcher dag

08 08

Har sovit som en fucking Margret Thatcher senaste dagarna. Några timmar bara. Tror det är lågtrycket.

Ligger inte direkt och ältar. Det är inte det. Det finns i och för sig mycket man kan älta i dessa yttersta av tider.  Luftfuktigheten är hög. Lite tungt att andas. Som i går kväll när vi vandrade runt sjöarna.

Pratade lite med männen från Falu energi som ökade på flödet från Kålgårdsdammen. De hade öppnat upp dammarna succesivt på vattnets väg söderut mot Runn och Dalälven. Faluån brusade och dansade som en yster vårflod. Men de verkade ha koll

 Ligger inte och ältar klimatet. Den frågan kräver handling och inte nattlig sömnlöshet.

Snurrar någon timme. Stiger upp. Inte som en Thatchersk konservativ nyponros redo att privatisera hela jävla frukostbordet. Stiger upp tungt och dävet. Pissar. Långsamt som prostatagubbar gör. Svårt att helt tömma blåsan.

Hämtar tidningarna i hallen på väg till köket. Falu Kuriren går i raketfart. DN har högre densitet trots att den är sommartunn. Överväger en kort stund att byta kön när jag läser om mäns respektive kvinnors attityd till SD.

Gör inte det. Man gör inte sånt en morgon när man sovit dåligt. Inte heller utan att fråga den man har bredvid sig i sängkammaren. Sen finns det  en massa andra aspekter på könsbyte som går bortom attityderna till högerpopulister.

Man lägger alltså ner könsbytet och slevar yoghurt istället. Rostar bröd. Hallonmarmelad. Tänker på ”Storm över Asien” av Vsevolod Pudovkin som man såg igår. En märklig rysk propagandafilm från 1928. Propaganda/äventyrsfilm/dokumentär… Osip Brik hade skrivit manus. Majakovskijs kompis och kärleksrival.

Ryggsäck packas. Det velas med paraply. I ryggsäcken eller i handen. Väderbesiktning från balkongen. Regntunga skyar men inte mer. Alltså ryggsäcken…

Sommartidtabellen är glesare. Speciellt så här tidigt på morgonen. Kollar appen istället för att bara resa mig och gå som jag brukar. Vandrar genom staden och tänker på Gabriele D’Annunzio. Läser Magnus Bärtås och Fredrik Ekmans biografi inför besök i Rijeka/Fiume i höst.

Men. Det är alldeles för tidigt på morgonen för att man ska springa på någon eldfängd napoletansk furstinna som man kan förföra och få barn med. Någon som man kan leva i misär med och sen lämna för segeläventyr i adriatiska havet.

Kommeri tid till bussen. Eftersom detta är en Margret Thatcher dag så ploppar naturligtvis mitt absoluta favoritcitat upp: ”Any man over 25 who travels by bus can count himself a failure.”  Margret – ingen känner mig som du!

Det är glest på bussen klockan 06.05 mot Borlänge. Jag inne i en period då jag spelar Happier Times av  Joe Bonamassa en gång i varje riktning. Den och Get Back Up av Grayson Capps. Det är den tiden på året.

När jag kliver av vid Ovanbrogatan öppnar sig himlen. Det är gammelmormor och hunden Lady som kissar säger  Ebba och Clara. Andra säger att det är Hans.

Skit samma. Jag hinner bli blöt innan jag tråcklat fram paraplyet.

Vänder mig mot himlen. Lappri! Jävligare kan du.