Mikroplaster och maränger

Septemberdagbok
1 september 2024

Sov till klockan åtta. Kissnödigheten vältrade mig upp ur sängen. Här i stan slipper jag stå och pinka högst upp på komposten. Fast saknar den stund på trappan i Grängesberg när jag lyfter huvudet mot himlen. Då när ett djupt andetag låter morgonens luft, ljud och väder fylla tillvaron. Balkongen fungerar som substitut – men…

Det känns att vi är på väg in i hösten. I min ålder är det så både i det korta och det långa perspektivet. Dags att ta tag i saker. Körde rengöring av diskmaskinen, bytte vaxfilter i hörapparaten, uppdaterade mobiltelefonen, gjorde maränger på överblivna äggvitor. Livets trivialiteter.

Vi tog en lång promenad längs Runn till Hälsinggårdsbryggan. När vi passerade Stora Torget så var det något slags arrangemang. Några karuseller och några stånd. Lite oklart vad som firades – om man såg på vad som såldes i stånden kunde det möjligen vara ”Mikroplastens dag”.

Alltså. Jag ska inte sita på medelklasspensionärens höga häst och missunna föräldrar med låg inkomst att köpa leksaker till sina barn. MEN…

Såg på SVT en studie, som publiceras av det statliga amerikanska forskningsinstitutet National Institutes of Health (NIH). Forskarna undersökte förekomsten av mikroplaster i levern, njuren och hjärnan på kroppar som obducerats. De 91 hjärnproverna visade sig innehålla i genomsnitt 10 till 20 gånger mer mikroplatser än de andra organen.

– Det finns mycket mer plast i våra hjärnor än jag någonsin skulle ha föreställt mig, säger Matthew Campen, professor i farmaceutisk toxikologi vid University of New Mexico.

Alla denna jävla plast! Alla dessa jävla grejor! För satan!

Vid Lokstallarna såg vi på gamla lok och vagnar. Museiföreningen hade rustat en hel del i sommar. Fantastiska entusiaster.

Såg sen Errol Morris gamla dokumentärfilm” The Thin Blue Line” från 1988. Den om ett polismord i Dallas 1976. Filmen som innebar att Randall Dale Adams som först dömdes till döden fick upprättelse och släpptes 1989.

Den som möjligen var skyldig, (filmens bevisföring är lite enögd), David Ray Harris avrättades i sin tur för ett annat mord 2004. Otroligt välgjord men sorglig och med en besk eftersmak av orättvisor, fördomar och korruption.

Septembersånger 2024.

Nummer1: The Sun In September.

Den brittiske jazzmusikern Matthew Halsalls oerhört vackra och suggestiva låt om septembersolen. ” Tvärflöjten låter som den sena sommarens vindilar utmed ryggen, rytmerna som duggregn i en vattenpöl, klockspelet trippar försiktigt fram som barfota fötter i daggvått gräs en tidig morgon. Medan solen långsamt går upp.” – för att citera Mattias Dahlströms recension från Halssalls konsert på Fasching tidigare i år. Precis så är det!