Stängslade hjärtan

Tillbaka efter ledigheter. Vardagens vadmal virar sig kring hela gubbexistensen. Biter ihop mot snögloppet. Knyter nävarna i tumvantarna. Vi ska gå hela ur det här också. Kopplar på autopiloten. Funderar på något jag tror mig ha läst hos Slas – ”möjligheten att fly kan man inte leva utan…” Söker mig en flyktväg genom stängslet mot … Fortsätt läsa Stängslade hjärtan

Min önskelista?

Det lackar mot nya rekord i julhandeln. Röda paket som piller mot vår kollektiva ångest. Tisdagsmorgon på väg till bussen. Vandrande i den kommunala julbelysningens sken. Skyltfönster med ljus som återspeglas i medmänniskornas morgontrötta ansikten. Inser plötsligt att det inte är mycket av det materiella som lockar mig längre. Jag tror att det dels är … Fortsätt läsa Min önskelista?

Stadens väktare och strippor som gör en ”harder than Chinese algebra”

14 november. Kära dagbok.Jag läste i DN att det idag är precis hundra år sedan den av liberalen Nils Edén ledda samlingsregeringen bestämde sig för att driva igenom den allmänna och lika rösträtten. Läste också om att liberaler just idag röstat med spetsen riktad mot nutidens mörkermänniskor. En del jubileum är roligare att fira än … Fortsätt läsa Stadens väktare och strippor som gör en ”harder than Chinese algebra”

En privatmans vedermödor

13 November. Kära dagbok! Idag har jag varit och undersökt posten med magnetkamera. Åtminstone var det detta Jon trodde att jag sökt ledigt för när jag berättade om det igår. Han såg lite nollställd ut. Varför det, frågade han? Vad har du med posten att göra? Min skånska vållar mig problem här uppe i mellersta … Fortsätt läsa En privatmans vedermödor

Elegi över en trappstäderska

Marianne ringde mig i veckan och berättade att Elsa hade dött Hon dog hemma i sin säng på Hantverksgatan omgiven av sina närmaste. Det hade gått fort och alla fem barnen hann inte hem. Sista gången jag såg Elsa var i september  när vi var nere i Skåne. Elsa öppnade aldrig dörren den gången. Vi … Fortsätt läsa Elegi över en trappstäderska

Gubbar som pratar om döden

Kära dagbok 31 oktober Idag pratade vi om döden. Tre medelålders män som satt samlade på lunchrestaurangen vid gamla COOP Forum. Vi grymtade om färsbiffarna som var en besvikelse. Vi muttrade om timjansåsen som var för tunn. Sådant hör till. Men vi pratade också om döden. Inte så mycket om vår egen. Det tordes vi … Fortsätt läsa Gubbar som pratar om döden

Om trehundra år

Kära dagbok.  30 oktober. Jag kom ut från biografen med lite rödkantade ögon. Vi hade gråtit en stund över Lady Gagas skönsång och över KÄRLEKEN – trots allt. Jag lite mer i smyg och tonårsflickorna i bänkraderna mera hulkande. Trevligt med en nästan fullsatt biosalong i Falun och bra att få gråta lite kollektivt en … Fortsätt läsa Om trehundra år

Mörkret kommer så plötsligt

29 oktober.  Kära Dagbok. Mörkret kom så plötsligt. Jag vänjer sig aldrig riktigt vid detta. Ikväll var det alldeles mörkt när jag tog min lilla ränsel och travade iväg från kontoret. Mina steg var tunga. Långkalsongerna kändes trånga i skrevet. Brasilianska presidentval. Beväpnade amerikanska rasister. Vinterdjävul. Mörkerhelvete. Det är mycket nu. Jag tog ut min … Fortsätt läsa Mörkret kommer så plötsligt