Om trehundra år

Kära dagbok.  30 oktober. Jag kom ut från biografen med lite rödkantade ögon. Vi hade gråtit en stund över Lady Gagas skönsång och över KÄRLEKEN – trots allt. Jag lite mer i smyg och tonårsflickorna i bänkraderna mera hulkande. Trevligt med en nästan fullsatt biosalong i Falun och bra att få gråta lite kollektivt en … Fortsätt läsa Om trehundra år

Mörkret kommer så plötsligt

29 oktober.  Kära Dagbok. Mörkret kom så plötsligt. Jag vänjer sig aldrig riktigt vid detta. Ikväll var det alldeles mörkt när jag tog min lilla ränsel och travade iväg från kontoret. Mina steg var tunga. Långkalsongerna kändes trånga i skrevet. Brasilianska presidentval. Beväpnade amerikanska rasister. Vinterdjävul. Mörkerhelvete. Det är mycket nu. Jag tog ut min … Fortsätt läsa Mörkret kommer så plötsligt

Det där korta Kevin Coyne livet och bomberna i USA

En gång passerade vi den där gränsen. Vi lämnade den där allt trängre livmodern och stack ut våra huvuden. Me too. I mitt fall med hjälp av en sugklocka. Barnmorskan täckte småningom mitt lilla toppiga huvud med en röd tomteluva av crepepapper. Kring min mycket lilla handled knöt hon ett grått hjärta av trä. På … Fortsätt läsa Det där korta Kevin Coyne livet och bomberna i USA

Tankar vid sidlinjen

Nyss vandrade jag barfota över trägolvet. Det kändes svalt mot mina fotsulor. Nuförtiden vandrar jag i huvudsak fram och tillbaka längs sidlinjen. Så har det inte alltid varit. En gång var jag en hjälte i mitt eget drama. Hade hår som rufsades och kinder som klappades. Jag stod mitt på scenen – i den lilla … Fortsätt läsa Tankar vid sidlinjen

Lojalitet, mod och hårt arbete.

Jag har köpt en bok om Stuart Imlach. Stuart spelade fotboll och var med i Skottlands VM- lag i Sverige 1958. Han var också med och vann FA-cupen för Nottingham Forest 1959. Stuart dog 2001. Det är så - människor och företeelser dör. Vissa saker kommer förhoppningsvis aldrig tillbaka och man saknar dom inte heller. … Fortsätt läsa Lojalitet, mod och hårt arbete.

Fragment ur en gubbes liv.

Allt är Barry Whites fel. Ja, jag vet att det är fel att skylla på överdimensionerade svarta soulsångare som varit döda i mer än femton år.  Men vem ska man skylla på? Jag kan ju inte skylla på Engelbrekt Engelbrektsson - han har ju varit död i snart sexhundra år. Du kvinna i en lång … Fortsätt läsa Fragment ur en gubbes liv.

Om flisan och bjälken

Det är för jävligt med alla dessa flyktingar som våldtar våra svenska kvinnor och gör så att vi inte har råd med att vårda våra gamla. Det finns inget klimathot. Alla sverigedemokrater är sjuka i huvudet. President Trump har en jävligt ful frisyr och han är för övrigt också sjuk i huvudet. Ibland funderar jag … Fortsätt läsa Om flisan och bjälken

Sprickorna

Dagar då nyhetsflödet står mig upp i halsen. Då nyhet efter nyhet hamras ut för att hålla mig fången i flödet där viktigt och oviktigt tvinnas till en enda lång fläta. Då jag bara måste ta ställning. Bara måste gilla eller bara måste hata. Dagar då de tvärsäkra kommentarerna och blixtsnabba ställningstagandena trummar som slagregn … Fortsätt läsa Sprickorna

Funderingar uppkomna vid åsynen av en död skata.

Jag såg en mycket död skata på Ingebjörnsgatan. En skata så död att inte ens en John Cleese i högform skulle kunnat övertygat mig om att den bara vilade, var förvånad eller längtade tillbaks till de norska fjordarna.   Jag sörjde den inte nämnvärt. Skator dör. Livet blir outhärdligt om man ska sörja varje enskild … Fortsätt läsa Funderingar uppkomna vid åsynen av en död skata.

Bekännelser av en subversiv tråkmåns.

Tjofaderittan lambo. Tänk om det bara är det som allting egentligen handlar om. Tänk om det är jag som har fel och har gått alldeles vilse. En av dessa förhatliga vänster/liberal/kryptomarxistiska kulturkoftor med anarkistiska böjelser. En av dom som måste göra avbön inför representanterna för verklighetens folk. Jag ser mig med krum rygg och med kepsen … Fortsätt läsa Bekännelser av en subversiv tråkmåns.