Exakt på gränsen mellan lycka och överlevnad
. När jag går över asfalten vill jag att mina fotsteg hörs med en alldeles särskild resonans.
Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:
Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. ( Logga ut / Ändra )
Du kommenterar med ditt Twitter-konto. ( Logga ut / Ändra )
Du kommenterar med ditt Facebook-konto. ( Logga ut / Ändra )
Ansluter till %s
Meddela mig om vidare kommentarer via e-post.
Meddela mig om nya inlägg via e-post.
Δ
Minnen, funderingar o annat
om teknik, miljö och samhälle
Livet och fotografi