Plusgrader och minus. Sol, snö och regn. Klimatförändringarna varvar vädret som lagren i en marängtårta. Vi har blivit ett folk med dubbar under kängorna. Knarret av snö har blivit till ett rasp av dubbar mot is.
Vad minns man av sin barndoms vintrar? Det blåste kallt när man stod i kanten av åkern i Södra Möinge. Långkalsongerna kliade. Ofta var det dimma och underkylt regn. Ibland var det snö och kallt. Då knarrade det under fötterna. Någon gång var det snöstorm. Snöstorm som det bara kan vara på slätten.
Snöbollarna blev stora som hus när man rullade dom på gräsmattan framför radhuset på Göjegatan. Tefaten av metall lämnade blåmärken på smalbenen. Backen de kört ihop med en bulldozer på Södervång var hisnande. Säkert minst 15 till 20 meter över slätten.
Vi växte upp i gröna, bruna eller vita rum. En del tapeter såg för jävliga ut. Vi gick och vi lekte på sand, jord, sten eller mylla. På slätten var jorden lerig. Snön var oftast blöt
Vi lyfte hårda eller mjuka ting. Vi hörde ljud. Vinden blåste på ett särskilt sätt där på slätten. Den ven och viner på en helt annan frekvens än i barrskogen.
Vi upplevde värme och kyla. Vi vande oss vid miljön. Vi luktade på dyngan och melassen. Barndomens erfarenheter präglar alla framtida.
Nu måste vi som flyttat till barrskogen försöka bli vänner med de nya vintrarna. Måste bli sams med dimma, is, och kalla vindar. Måste bli sams med plusgrader och regn i februari. Möjligen aningen lättare för en skåning i exil.
Vi får försöka glädjas åt dubbarna under fötterna. Se poesin i blixthalkan. Det är ett melankoliskt sorgearbete men vad har vi annars för val? Man vänder inte atlantångare på en femöring. Särskilt inte när livets goda är konsumtion och dieselpriserna viktigare än demokratin.
Vi får vänja oss. Men. Vi får inte ge upp. Inte tappa våra sugar.100 000 soldater vid en gräns är ingen lösning. Gränsen är inget slut. Det är från gränsen något helt annat börjar.
Vi får inte ge upp.
Vi har nya generationer som vill åka stjärtlapp.
Som min mans gamla klasskompis sa om oss boomers: ”Det är vår uppgift att inge hopp!”
GillaGillad av 1 person
Exakt så! 🙂
GillaGillad av 1 person