Den vedervärdige herr P och de osnutna oligarkerna.

Så är vi där igen. Historiens stora hjul snurrar oupphörligt. Skräcken trumfar hoppet. Det gör den stundom. Aldrig alltid. Det får den inte. Det är förbjudet.

Och hatet trumfar kärleken. Någon gång ibland. Aldrig alltid. Det är absolut förbjudet.

Hopp. Hopp spirar i de mest sönderskjutna ruiner. Mod. Mod bor i sammanhållningen. Kärlek. Kärleken kan uttryckas i händer som torkar ett barns tårar.

Ännu är det långt till vår sista måltid. Långt till vi ska klä oss i den finaste kavajen och klättra de där stegen upp på schavotten.

Önskar att jag kunde slå ihop den här jävla boken. Boken om den vedervärdige herr P och oligarkerna. Att jag kunde stryka Ebba eller Clara över håret. Säga snipp snapp slut. Så var den sagan slut. Nu sover vi. Imorgon är världen vacker och trygg.

Vacker är den! Men. Den vedervärdige och hans osnutna vandrar bland oss. De har vandrat och kommer att vandra. Den oändligt fruktansvärda herr H och hans bruna stöveltrampare. Den jävligt bortom jävliga herr S och hans Gulaggrabbar.

Minns berättelserna om mörkret över Köpenhamn. Den mörklagda staden var som borta när man stod på stranden och tittade över sundet. Morfar berättade om hur han vandrade till posteringen på Ven över isen. De där kalla krigsvintrarna.

Vad kommer vi att berätta om 2022? Rapporteringen sköljer över oss. Privat håller vi oss till vardagsorden. Solen skiner. Vattendunkarna är visst slut. Den lilla världens förtret och glädjeämnen. De stora och de mörka orden stockar sig i halsen.

Information och desinformation. En evig dans. Förtvivlan är bara några steg bort. Men i samanhållningen bor hoppet. Modet lyser alltid som en fyrbåk.

De jävlarna kommer aldrig att vinna. Aldrig i hjärtat. Aldrig på djupet. Mod och sammanhållning. Kärlekens vaccin mot ondskan.

Herr P. Jag önskar honom ingen schavott. Önskar honom en rejäl krigsförbrytartribunal. Jag vägrar tro på den blinda hämnden. Håller fast vid tron på rättvisan. Klamrar fast vid den.

Tyrannerna störtas. Det gör de alltid. Så jävligt bara med blodet och lidandet. Så oerhört sorgligt med all död. Så är det den där jävla knappen. Måtte aldrig något finger hitta den.

En gång ska alla flyktingar hitta ett hem. De och jag vill leva i Europa. De och jag vill älska och leva här. Precis som Janne sjöng.

Och en gång. En gång ska vi återigen skåla i rysk vodka. Eller i Falu Brännvin eller vad som helst. Skit samma. Huvudsaken att vi ser varandra djupt i ögonen. я тебя люблю. Jag älskar dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s