Ebon Lundins kalsonger

27 april 2023

Jag vaknade mitt i en dröm där jag bland åldriga katakomber letade efter svärmors källarförråd. Jag lyste med en mobil. Livrädd för råttor. Dessbättre innehöll hennes förråd endast oerhört väl stuvad ved.

Idag har Engelbrekt namnsdag. Vi pratade igår om hur många som heter det. Nuförtiden googlar man i den situationen. ”Det finns 465 män som har Engelbrekt som förnamn, varav 11 har det som tilltalsnamn. 2 kvinnor har Engelbrekt som förnamn.” Jag känner ingen.

Jag vet däremot två små flickor som fyller år idag. En heter Alma. Fyller två år och bor i Vermont. Hon har jag bara sett en stolt mormor visa bilder på.

En heter Ebba och fyller sju. Hon har sovit många gånger på min mage. Vår kärlek var väldigt stark en gång. Den klingar av lite sakta. Bit för bit. Det är så det ska vara. Kärlek måste transformeras. Även morfäder måste växa upp.

Lite speciell födelsedag. Första efter skilsmässan. Första i nya boenden. Första med en insulinpump. En alldeles ny en. En som fyller sju kan vara så stor och så klok.

Havregrynsgröt och papperstidningar. Min ensamma morgonritual. Retade mig inte på någon sverigedemokrat i morse. Jag kan hantera dem bättre i pappersformat. På teve har jag slutat se dem. Stänger av. Flyktbeteende. Ska bättre mig.

När jag vandrade mot Falun Knutpunkten gick jag genom spridda snöflingor. Det fanns små blå flikar i molntäcket. När man vandrat en väg många gånger känner man nästan igen alla man möter.

Skulle vilja hugga tag i den där kvinnan med den i mina ögon mycket fula kappan som jobbar på Falu kommun. Det hänger liksom något slags stora sjok framme på kappan. Man skulle vilja rycka i ett av dom där sjoken. Hör du du! Ska vi verkligen göra en jävla arbetsdag till?

Så gör man inte. Man kämpar på.

Skånska Lasse körde buss 153 i morse. Han. Helsingborg årgång 59. Jag. Svalöv årgång 58. Flyttade båda från Skåne på 80-talet. Har båda dialekten kvar. Känner egentligen inte varandra. Vi har bara pratat ordentligt en gång.

Han hade en farbror som var med i Vieux Carré Jazzmen. Sådant imponerar på mig. Minns att jag lyssnade på dom i Linåkersskolans aula. Tyckte det var bra – men att det var pinsamt med all spott som dom tömde ur trombonerna. Försökte resonera med Ingvar om att det nog var någon slags trombonolja. Varför i helvete var det pinsamt? Det var väl något med tonårens kroppsvätskor.

Vieux Carré spelade i några TV-serier av Stellan Olsson och i Per Oscarssons långfilm Ebon Lundin. Den senare har jag inte sett men en film som börjar så här:

”Det är morgon. I sin lilla lägenhet håller Ebon Lundin på att stiga upp. Han gör sig ingen brådska. Det ljuder grammofonmusik. Iklädd kalsonger och undertröja ”dirigerar” han musiken. Ebon öppnar fönstret. Utanför bild hörs en visa sjungas om Ebon och hans märkvärdiga dag.

Ebon sitter på en krog med en kompis och berättar att han har sagt upp sig från jobbet. Ebon har bestämt sig för att leva livet, berättar han för kompisen. Det är ingen annan som lever det åt honom.”

Svensk filmdatabas

En sådan film kan inte vara helt fel hur mycket kalkon den är.

Jävlar. Nu har jag druckit upp kaffet.

Tjänsteman i full attack! Vad ska jag göra nu? Samtrafikreglerna i trafikdatabasen. Vi börjar där.