28 april
Vaknade en timme innan väckarklockan. Helt utan spår av drömmar men med en svag ilning av den tandvärk jag haft sen långfredagen. Också en jävla dag att få tandvärk. Jag reste mig rakt upp ur sängen och sökte mig girigt mot dagens dofter. Pyjamasen hivade jag in i garderobens trådback. Luktade på den och sen på högen med gårdagens kläder.
En man som luktar på sin smutstvätt. En som känner svaga dofter av svett och piss.
En som sticker näsan i de gamla skorna på jobbet. I soppåsarna och i kryddburkarna. I tuben med tandkräm och på aleppotvålen.
Dom finns där ännu. Dofterna. Men dom bleknar. Jag saknar dom intensivt. Doften av goda viner och läckra aromer i all ära. Dom är det någon jävel som har putsat på med sandpapper och gjort dom liksom alldeles släta. Varför? Åldern kanske. Covid – jupp. Svagare blir dom. Men jag tänker inte släppa dom så lätt – jag ska klamra mig fast vid dom. Hårt!
Dofterna ändrar karaktär överlag. Samhället förändras. Läste ett gammalt kåseri av Jolo där han plötsligt efter kriget kände doften av bensin och parfym istället för den av härsket smör, sur ved och gengasrök. Sen gör han en nostalgisk resa till sin barndoms dofter. Bulldoften från Reynolds bageri, den som vällde från Choklad Thule och så biograflukten. Denna blandning parfym, möbelfernissa, möbelstoppning, tobak och mycket annat…
Visst har vi alla sådana doftminnen. Vi saknar dom goda dofterna. Men lika mycket dom andra. Dofterna av livet, arbetet, fattigdomen och smutsen. Jag minns hur det luktade kål i trapporna när jag sålde Kvällsposten i hyreshusen.
Om jag riktigt anstränger mig kan jag nog gå också på veritabel doftvandring hemma hos mormor och morfar. Melass, hönsgödsel, märgelhål, brygghus, skafferi och nymanglade lakan.
Jag minns hur Landskrona doftade 1975. Exakt den gröna doften av majkväll när jag kysste en tjej från Kommunistisk ungdom på Gamla Kyrkogatan. Det blev aldrig mer än de där kyssarna men de både luktade och smakade gott av tuggummi och lite cigarettrök.
För den som gillar dofter finns det en väldigt spännande engelska som jag följt några år. Hörde henne första gången i BBCs helt underbara podd Boring talks. Där nördar pratar 15 minuter om helt oväntade saker. Som cornflakesens taxonomi, toalettrullars serienummer, översättningarna av Kinder Eggs varningstexter och gasklockor i England. Sådant. Nördigt men väldigt roligt
I sitt program berättade Kate McLean forskare, designer och konstnär om de doftvandringar hon gör ensam eller i grupp. Efter dessa gör sen hon minutiösa doftkartor . Doftkartor som hon säger kan exakt beskriva en specifik plats vid en specifik tidpunkt.
Så 28 april. Stoppa näsan i skiten. Fånga dofterna. Lukta i armhålor ock skrev. Det gäller livet. Eller i vart fall det goda livet.
Var rädd om dina sinnen!
Exakt på gränsen mellan lycka och överlevnad 