Jag är en skånsk patriot!

Cykelns hjul rullade snabbt nerför Brinkabacken. När man tagit sig upp för den lilla knixen och passerat avfarten, där jag en gång fastnade med snoppen i gylfens blixtlås, såg man Svalöv. Att prata om skyline vore förmätet. Det var mer som en koskit som låg smetad över slätten. Då var jag snart hemma. På väg hem till dofterna, människorna och trivialiteterna. Där hörde jag hemma eller himma som jag skulle sagt där på cykelsadeln.

I min bokhylla ligger två flintstensyxor från Bare mosse. Dom har jag fått av min far. Var han fått dom ifrån är mera oklart. Han pratade om en kompis från Kågeröd. Förmodligen har han snott dom. På Bare mosse utanför Svalöv  har man hittat tältliknande bosättningar från 7.400 före Kristus. Jag tror inte dom hette Grahn men någon jävla gen delar vi nog. Jag är stolt över dom som vågade sig hit när isen drog sig tillbaka. Jag är stolt över deras kamp för tillvaron. På samma sätt som jag är stolt över mina förfäders fackliga kamp mot godsherrarna och överheten. Stolt över valkarna i händerna och de krumma ryggarna. Stolt över deras slit i gjuterier och på åkrar.

Jag tycker Skåne är vackert med stora slätter, böljande åsar och bokskogarna som breder sig ut. Jag älskar kustens ständer och backar. Jag älskar att se på havet från stranden i Ålabodarna. Jag kan till och med hysa varma känslor för ödsligheten på torget i Bjuv. Jag älskar detta landskap. Jag älskar de människor som levt där. Alla historier, all kärlek och all jävla dynga som samlats på stackarna. Jag är en skånsk patriot.

Nu bor jag i Dalarna och här blir jag aldrig patriot. Här är jag bara en människa som tycker om att leva bland de andra människorna. Avståndet minskar inte min patriotism. Det är i Skåne mitt hjärta bor trots att jag förmodligen aldrig mer kommer att resa min tältliknande bosättning där något mer.

Att vara patriot är att inkludera och att dela. Om man bottnar i sig själv kan man älska det annorlunda. Att vara patriot är att vara stolt över den man är och möta alla andra med öppna ögon och varma händer. De där andra patrioterna – de med tomma ögon och kallt hjärta. De vill jag vrida flaggan ur händerna på. Att skända flaggan är att använda den som ett stängsel. Att håna fosterlandet är att stänga dess gränser.

Hurra för patriotismen!