Mina läppar har fladdrat

Det är rädslan och lyckan från fladdrande läppar jag minns från min barndom. Mitt första minne är kyrkklockorna. Jag höll min farmor i handen och vi var på väg mot Svalövsgården – eller Svalegården som hon sa. Hon var ingen vidare barnvakt. Ängslig och rädd för världens alla faror. Universalmedicinen hette barnalbyl. Den var verksam … Fortsätt läsa Mina läppar har fladdrat

Jag är en skånsk patriot!

Cykelns hjul rullade snabbt nerför Brinkabacken. När man tagit sig upp för den lilla knixen och passerat avfarten, där jag en gång fastnade med snoppen i gylfens blixtlås, såg man Svalöv. Att prata om skyline vore förmätet. Det var mer som en koskit som låg smetad över slätten. Då var jag snart hemma. På väg … Fortsätt läsa Jag är en skånsk patriot!

I värmen från en tant med rullator

Lars bodde på Ryttaregatan. Hans förnamn hade jag inget emot men hans farmor var en elak kärring. Han sa att hon var Jehovas vittne. Jag hade mycket vaga begrepp om vad det var för någonting. Men tanten var folkilsken och stod ofta och skällde på stentrappan till det lilla gula huset. Så den där jävla … Fortsätt läsa I värmen från en tant med rullator