Säkert! Snooza

2 mars

Med havregrynsgröten i ryggen äntrade jag staden. Slaggatan rullade nyvaknad ut sig ända bort mot Knutpunkten.  Så här en kvart senare än vanligt var alla perspektiv som förskjutna. Den grå slitna kvinnan med den nytända ciggen som jag brukar möta i höjd med bokhandeln var spårlöst borta. Den lilla hop i gula jackor som normalt tar skydd vid väggen mot Åhléns hade redan hunnit med linje 16 mot Ingarvet.

Jag hälsade artigt på städerskan från Samhall som svabbade entrén till Hemköp. I butiken gick jag direkt på färdigrätterna och idag blev det en kycklinggryta. I kassan stod en orientalisk man med mycket stora händer. Han var alldeles ny där och en av de rutinerade kassörskorna stod bakom hans rygg och sufflerade. Mannen såg ut att vara i min ålder. En stor guldring lyste på hans finger. De där stora händerna var som något Gogol kunnat hittat på och ännu hade han inte lärt sig hur han skulle förhålla sig till dom i sitt nya arbete. De där händerna var liksom överallt.

Linje 152 mot Borlänge stod vid hållplats A. Föraren morsade och en tjock gubbe med rullator satt vid mittgången och sa ”Hej” när jag steg på. Jag har sett honom förut och han vill så fruktansvärt gärna prata. Idag orkade jag inte. Inte en vettig sak hade jag att säga om Leksands läge i tabellen. Inte en enda anledning fann jag att lyssna på hans berättelser om svekfulla kvinnor. Lyckligtvis orkade en yngre kille som jobbar på Fiskarhedenvillan att utbyta några ord med honom om chanserna att slipa kvalet till Allsvenskan.

Den här stunden på väg till jobbet. Bussen en transithall. Världen en hägring utanför de smutsiga glasrutorna. Musiken saktar ner tiden och andningen djupnar.  Plötsligt och som en käftsmäll. Den har funnits på spellistorna ett tag, Säkerts:Snooza. Men idag var vi på exakt samma våglängd. Mina ögon fylldes av tårar. Jag såg mot den röda nödöppnaren. Dags att äntligen plocka ner den? Äntligen krossa rutan?  Ett dödsföraktande hopp rakt ut på E16 i höjd med Ornäs. Allt kommer Säkert att gå bra. Några skrapsår bara. Drömmar är lätta och mjuka.

Jag steg av i Borlänge centrum. I morgon ska jag Snooza. Säkert!