Hallonsaft med nazist

Gottfrid berättade att Sven i Trånhem varit nazist under kriget. Gottfrid hade min själ inte heller hört att han varken ångrat eller ändrat sig. Sven som oftast gick i rutig skjorta hade drivit kvarn vid dämningen i Bräkneån. Vid denna tid hade han lämnat över kvarnen till en son som gjort om kvarnen till såg. Gottfrid som var en glödande demokrat frustade när han pratade om nazisttokerierna. Gottfrid var en fin man som jag bara var osams med en ända gång. Det var när israelerna befriade gisslan vid Entebbe 1976. Nu hade jag nog hållit med om att de hade viss rätt att frita gisslan – men då trätte vi hela juli.  När Gottfrid fick sitt cancerbesked tog han på sig sin svarta paletå och gick ut på dämningens svaga våris. Men detta handlar om Sven.

Vi delade vägen till stugan så det måste kommuniceras. Sven var gift med mycket liten finska som jag chauvinistiskt nog inte minns namnet på. De hade en jämthund. Jag minns att den hette Laika, men det måste väl vara fel? Nazister döper väl inte sina hundar efter kommunisthundar. Laila? Lolla? Sven hade två ogifta systrar som hade sin sommarvilla precis intill. Tanterna var uråldriga men en av dem rattade vant den gamla Mercedesen de fyrtio milen från lägenheten i storstan.  Sven hade sonen med sågen som aldrig sade flaska och det fanns en dotter i Stockholm. Henne träffade jag först lite senare i livet. Det var en mycket elak kvinna. Som en den värsta nidbilden av Vera Oredsson för att nu fortsätta i nazistiska termer. Men detta handlar om saft.

Ibland bjöd finskan in mig på saft. Hallonsaft minns jag mest. Nazisten satt tungt vid bordet, hunden nosade kärleksfullt och tanten pladdrade. Jag minns inga samtal – jag minns hennes pladder, hans tystnad och utrymmet däremellan. Det där nazistiska skapade en oljig hinna i rummet. Hela interiören minns jag som en torftig mörk filmscenografi – men i finskans kök var det lite ljusare och jag minns några färger. Röda spislock.

Vart vill jag komma med detta? Jag har en lite otäck krypande känsla att jag snart får sitta till bords med nazister igen.  Snart kan landets största parti vara ett som vill dela upp människor utifrån var man är född eller i vilken kultur man växt upp. Visst jag vet att den kampen också kommer att vinnas. En dag måste vi stiga ut ur de sociala medierna och skita ner våra händer av solidaritet på riktigt. En dag måste vi vända blicken från våra egna kroppar till de andras. Vi är som de som är som vi. Vi andas som dom som älskar som vi. Hatet är bara en återvändsgränd. Men av någon konstig anledning måste alla lärdomar göras på nytt och på nytt.

Nu blev jag sugen på saft. Röd saft. Kanske hallon.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s