Då tar jag återigen ner mitt timglas

Livet är inte enbart en värld av små blommor. Det finns en jävla massa dynga också. Jag vet att den behövs, dyngan, för att allt det vackra ska spira. Men ibland tränger den där gödseln långt över kanten på mina gummistövlar och rinner ner och in mellan tårna.

Man klickar fel på det här stora internet och hamnar i trassliga trådar av rasistisk hokus pokus och osmält politiskt tankegods som klibbar och kletar. Yttrandefriheten är helig och det ska finnas plats för åsiktsbrytning – men man blir bara väldigt trött och lusten rinner av en

Då lyfter jag ner mitt timglas från bokhyllan. Det står där som en utväg, till vardags placerat mellan madonnan som köptes i Portovenere och Mumintrollet i keramik som jag fick som barn. Framför bysterna i gips av min gamle släkting Frans Linér och Dante. Till vardags står det bra där.

Men dagar som denna tar jag fram det på bordet. Vänder det och får mina femton minuter. En kvart då jag inte behöver hålla in magen. En stund för eftertanke och ärlighet. Nu kan jag erkänna att jag nog mest dricker dyr maltwhisky för att det är skönt att bli full, att Bridget Jones Baby ibland lockar mig mer än Bergmans Nattvardsgästerna, att många böcker köpte jag mest för att imponera på flickorna i Lund, att min libido inte är vad det har varit, att min kunskap är mycket ytlig… Det känns skönt att viska allt detta till den rinnande sanden. En liten stund utan förställning.

Kanske skulle man låta det där glaset komma ut i världen. In i flyktingdebatten – 15 minuter utan tvärsäkra påståenden och istället en tid för eftertanke. Till byggvaruhusens reklammakare – insikten att italienskt kakel inte gör någon människa lycklig på djupet utan att det är de 15 minuternas beröring i det där badrummet som läker. Till skolan – 15 minuters respektfull dialog kanske gör den där jävla betygshetsen överflödig.

Jag vill ge de här femton minuterna till världen. Till porrindustrin – 15 minuter utan sädesuttömningar och orgasmer och istället bara ren och skär medkänsla. Till Vita huset – 15 minuters inkännande i en mexikansk hushållerskas vardag innan man börjar blanda cementen. Till IS – 15 minuter burleskdans istället för att ta på sig bombbältena.

Femton minuter då bara hjärtat slår och lungorna vidgas. Femton minuter…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s