Ympning, entusiasm och en lång berättelse om en engelsk dams missförstånd i samband med adoption

Tänk er en värld utan entusiaster! Ett granska grått ställe och definitivt ett med mycket färre äpplesorter.

Dörren stod öppen till jordkällaren i Vassbo. Olles bil stod parkerad utanför. Jag tittade på klockan. Jag hade tid. Om man ska prata med Olle måste man ha tid. Dessa möten blir lätt till föreläsningar. Jag känner egentligen inte Olle så väl men vi har pratats vid och han vårdar ett äppelträd åt oss där i jordkällaren. En planta av sorten Tyngsjö – från ett gammalt träd i Västerdalarna. Plantan ska få komma i den karga dalajorden om en månad eller så.

Jag tror Olle har ett gott öga till mig eftersom jag kommer från Svalöv. Vi pratar varje gång om denna ort som när det begav sig var växtförädlingens Mecka.  Eller om jag ska vara helt ärlig så är det mest han som pratar. Olle har jobbat på den gamla lantbruksskolan i Vassbo och äpplen är hans ”main thing”. Olle är en pomolog ut i fingerspetsarna och han brukar klassificera sorter vid de äppeldagar som brukar hållas på höstkanten här i länet.

Men han kan prata om mer än så. Den här gången handlar föreläsningen i huvudsak om vårblommor och om svalört i synnerhet. Han berättar om en kollega som åkt till Alnarp för att gräva upp vintergäck men som mest kommit hem med just svalört. Jag får också veta att förr använde man svalörtens knölar mot hemorrojder.  Småningom övergår föreläsningen till ympning. Den tycker jag är ett trolleri, lyckas jag klämma in. Olle tycker mer att det är ett hantverk. Det är definitivt ingen vetenskap. Det är mer som stråkföringen vid fiolspel säger han. Jag kan bara hålla med.

På engelska heter ympning tydligen grafting men det ordet kan också användas vid adoption. Nu förlorar han sig i en mycket lång och vindlande berättelse om en engelsk dam och ett missförstånd i samband med översättningen av just grafting. Nu blir jag plötsligt nutidsmänniska igen. Jag tittar på min klocka. Jag har folk som väntar. Olle lär tydligen också vara entusiast även när det gäller ångjärnvägar. Om detta har jag hitintills inte vågat fråga. Så mycket tid har jag inte haft. Ännu.

Det där med hemorrojderna är en kunskap som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Men all kunskap kommer till nytta förr eller senare. Bara den bevaras och Olle bevarar Men vad kommer sen – efter Olle. Måtte han inte vara den siste entusiasten. Äppelträd måste ympas. Så måste även entusiasmen.