Funderingar uppkomna vid åsynen av en död skata.

Jag såg en mycket död skata på Ingebjörnsgatan. En skata så död att inte ens en John Cleese i högform skulle kunnat övertygat mig om att den bara vilade, var förvånad eller längtade tillbaks till de norska fjordarna.
 
Jag sörjde den inte nämnvärt. Skator dör. Livet blir outhärdligt om man ska sörja varje enskild skatas död. Skatorna klarar sig nog. De är inte rödlistade – ännu. De lever vid vår sida och kommer nog att leva där länge än. Jag gillar skator. Utom när de pickar sig genom folien på den mat jag försöker svalna av på balkongen. Då hatar jag dem – i en timme eller två. Sen inser jag att det är mitt eget fel. Vad bryr sig en skata om min ugnsfolie och mitt ägandebehov av den där läckra lasagnen?
 
Jag börjar bli till åren. Även om jag skulle bli en mycket gammal man så har jag, hur man än vänder och vrider på det, levt mer än två tredjedelar av mitt liv. Det känns bra att livet är ändligt. Det gör det liksom mera värdefullt. Allas liv borde få vara som en mycket vacker sten. Själv önskar jag ett liv som en liten sten av blå flinta hittad någonstans på en strand i Skåne.
 
Jag har förmånen att få polera på min sten. Privilegierad, frisk och boende i ett land som i huvudsak bryr sig om sina innevånare. Så är inte livet för alla. Vårt arv och vår omgivning ser så annorlunda ut. Några rullar samma stenblock uppför samma förbannade backe gång efter gång. Andra hugger i stenjäveln så att gnistorna ryker – medan några få har privilegiet att få vifta med sina diamanter. Så är det. Men i huvudsak är detta en fantastisk planet där många har möjlighet att bära sin runda sten av liv i fickan. En sten att ta fram och klämma lite på i sorg och i glädje.
 
En del säger att folkhemmet är dött. Lika dött som den där skatan. En del säger att den liberala demokratin är under hot. Inte död som skatan ännu men skadskjuten av despoter och nationalister. Några säger att hela planetens öde står på spel – att snart är vi alla lika döda som den där skatan. jag tror inte riktigt på något av de där scenarierna åtminstone inte i det kortare perspektivet. Men när man passerar gränser i sitt liv känner man att man måste bli varsam. Man måste ta detta liv på allvar.
 
Jag måste ta hand om sig själv. Det vet jag. De råden hittar jag överallt. Vi måste också ta hand om varandra. Det vet jag också. Från att veta till att göra är ett stenkast. Det vet jag också. Har kastat runt i det där glashuset många gånger. Men livet är viktigt. Mitt liv är precis så viktigt som alla dessa liv som levs av de jag älskar, av de jag respekterar, av de jag känner till och av de vars existens jag inte ens kan föreställa mig. De är så viktiga att de inte får fuskas bort. De måste tas på allvar.
 
Jag vet att jag låter som en politiskt korrekt och självuppblåst frasmakare. Jag vet att en dag är den civilisation vi känner utdöd. Att husen som kantar Ingebjörnsgatan i Borlänge kommer att vittra ner och att det kommer att växa skog där det en gång var asfalt. Jag vet allt detta och det fyller mig med någon slags glädje. Vår civilisation är ändlig. Andra eller annat kommer efter.
 
Jag vet också att jag inte kan göra så mycket åt varken det ena eller andra. Men jag kan åtminstone ta det på allvar. Livet.

3 reaktioner på ”Funderingar uppkomna vid åsynen av en död skata.

  1. Min pappa sa alltid att han skulle bli en skata när han dog, vilket han gjorde 2001. Sen dess har jag en särskild relation med alla skator. Jag vet ju liksom inte vem av dem han blev. Så skatan som knyckte din lasagne kan säkert vara min pappa, för han gillade lasagne bara han fick ha lingonsylt på – han menade att lasagneplattorna var som pannkaka och till pannkaka har man lingonsylt. Skatan på bilden kan däremot inte vara han, för jag orkar inte sörja igen. Mycket roligare att ha en pappa i alla levande skator. Tack för dina underbara betraktelser som även får mig att spåna iväg 🙏😊

    Gilla

    1. Om det var din pappa som stal lasagnen så är han förlåten. Om det var han så kan jag meddela att han förde ett jäkla oväsen igår kväll. Jag tror han retade en katt. 🙂

      Tack för vänliga ord,

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s