Livet – en färd med bröllopstårta.

Publicerad den av Lars Grahn

Livet. Nog är det outgrundligt alltid. Det rymmer kärleken. Därmed borde väl sista ordet egentligen vara sagt. På ett plan räcker det med den. Tacksam att jag känner den. Fast. Fredag och ännu en arbetsvecka är till ända. Tacksamhet ska man naturligtvis känna även över detta. Man har ett arbete – man har en lön. … Fortsätt läsa Livet – en färd med bröllopstårta.

Gubbar som pratar om döden

Publicerad den av Lars Grahn

Kära dagbok 31 oktober Idag pratade vi om döden. Tre medelålders män som satt samlade på lunchrestaurangen vid gamla COOP Forum. Vi grymtade om färsbiffarna som var en besvikelse. Vi muttrade om timjansåsen som var för tunn. Sådant hör till. Men vi pratade också om döden. Inte så mycket om vår egen. Det tordes vi … Fortsätt läsa Gubbar som pratar om döden

Funderingar uppkomna vid åsynen av en död skata.

Publicerad den av Lars Grahn

Jag såg en mycket död skata på Ingebjörnsgatan. En skata så död att inte ens en John Cleese i högform skulle kunnat övertygat mig om att den bara vilade, var förvånad eller längtade tillbaks till de norska fjordarna.   Jag sörjde den inte nämnvärt. Skator dör. Livet blir outhärdligt om man ska sörja varje enskild … Fortsätt läsa Funderingar uppkomna vid åsynen av en död skata.

Pärlor av plast

Publicerad den av Lars Grahn

Redan när jag stiger på tåget i Lund inser jag att förbindelsen vidare mot Falun kommer att spricka. Krackeleringar i de kollektiva förbindelserna som jag numera möter med ett stoiskt lugn. Den kvinnliga tågmästaren lovar att återkomma men hennes lite sorgsna leende inger inget hopp. Jag flackar lite med blicken och fäster den vid en … Fortsätt läsa Pärlor av plast