Allt är Barry Whites fel. Ja, jag vet att det är fel att skylla på överdimensionerade svarta soulsångare som varit döda i mer än femton år. Men vem ska man skylla på? Jag kan ju inte skylla på Engelbrekt Engelbrektsson – han har ju varit död i snart sexhundra år.
Du kvinna i en lång randig blå klänning med ditt hår uppsatt i en hästsvans. Du som kom ut på Stora torget från gågatans mynning. Förlåt! Förlåt min märkligt svepande gång. Förlåt mitt mycket fåniga leende. Förlåt att jag åmade mig så mot statyn på torget.
Jag vet att en oskyldig kvinna inte ska behöva uppleva sådant. Särskilt inte en tidig torsdagsmorgon. Jag vet att det finns något som heter kvinnofrid. Jag kan förklara. Det var olyckliga omständigheter. Förresten är det hela nog mest Spotifys fel. Varför skulle de stoppa in ” I’m gonna love you just a little more baby” just där i den spellistan? Sådant får inte komma plötsligt. Sådant måste man vara beredd på.
My hands just won’t keep still
I love you, baby
Oh, I love you, I love you, I love you
I just want to hold you
Äldre tjänstemän med lönekuvert från landstinget klarar inte av så mycket känslor en varm sommarmorgon. Tjänstemän kan också bli femton år igen och de kan se solstrålar strila genom blont stripigt hår. De kan känna doft av svettiga kroppar och ha minnen av osäkert trevande händer. Hos de gråaste gubbar finns det ärr från både finnar och sexuella svallningar.
Cause deeper and deeper
In love with you I’m falling
Sweeter and sweeter
Your tender words of love keeps calling
Så där vandrar denne tjänsteman n i höjd med Kristine kyrka i en alldeles morgontom stad. Han sträcker sina kärlekskranka händer mot det som finns inom räckhåll. I detta fall blev det Engelbrektsmonumentet. Tjänstemannen stryker sensuellt sockeln till detta mycket anskrämliga monument. Han tar ett misslyckat danssteg. Är lycklig för några sekunder och sluter sina ögon.
När tjänstemannen öppnar dom igen ser han dig. Ser din blick. Den där blicken som pendlar mellan polisanmälan och indignerad post på sociala medier. Tjänstemannen samlar sina anletsdrag och nickar. God morgon! Detta har inte hänt. Sådant finns inte. Härlig morgon. Nu vänder vi blad.
På väg till busstationen startar mobiltelefonen om och kräver pinkod. Den var nog överhettad.
Åh vilken härlig beskrivning av en helt vanlig torsdagsmorgon!! Uppfriskande att läsa dina inlägg Lasse 🙂
GillaGillad av 1 person