Min önskelista?

Det lackar mot nya rekord i julhandeln. Röda paket som piller mot vår kollektiva ångest.

Tisdagsmorgon på väg till bussen. Vandrande i den kommunala julbelysningens sken. Skyltfönster med ljus som återspeglas i medmänniskornas morgontrötta ansikten.

Inser plötsligt att det inte är mycket av det materiella som lockar mig längre. Jag tror att det dels är åldern.  Dels är det nog också  kommersialismen – i vars ekorrhjul vi vandrat så länge att våra själar fått skavsår.

Förr var det fattigt och jävligt.  Fattigdomen och jävelskapet ska man inte glorifiera i onödan.  Men jag vet att min mor var lycklig då i sin fina rosett. Hon har berättat det. Lycklig där i Hermansmåla för en apelsin och några nötter.

Det är inte fel att fira jul i blåkläder. Inte fel att sätta ut en tallrik gröt till tomten och att  lägga lite extra hö till korna. Några tomtebloss ska man inte heller förakta.

Det kommer ingen frälsare lastad i containrarna från lågprisländer. Inga vise män via e-handel. Inte mycket som lockar i utbudet – men jag drömmer fortfarande om en kyss under misteln. En sådan blir man aldrig för gammal för. 

Först en kyss och sen en apelsin. Om jag nu får önska