Lyckan och det där materiella

Varför ska det vara så att det materiella styr allt? För många tycks ingenting annat existera än det som går att köpa för pengar. De bara låtsas tänka på annat, låtsas värdera efter andra mått…

En gång låg vi på bron över bäcken vid Verkstadshusen. De var de slitna arbetarbostäderna där min farmor och farfar bodde. Det var Store-Lars och jag. Han övertalade mig att kasta min blå skärmmössa i bäcken. Den seglade iväg som en liten båt i det bruna vattnet och strandade i kröken vid koloniområdet.

Farfar plockade upp mössan och farmor gav mig barnalbyl ur den gula plåtburken. Barnalbyl smakade hallon och var hennes patentmedicin när pågen gjorde bus eller var mycket ledsen. Jag var drygt tre år och detta är mitt allra första minne av lycka. En hisnande känsla av bus och att Store-Lars som säkert var minst sex år ville leka med mig.

Ibland tänker jag på lycka. Vad är det egentligen? Ett slitet begrepp som innefattar allt mellan en blöt puss och sju rätt på Lotto. I Bhutan införde man på sjuttiotalet begreppet ”bruttonationallycka”. Deras vision handlar till stor del om utbildning, levnadsstandard, hållbarhet och fysisk, mental och andlig hälsa. Allt är säkert inte guld och gröna skogar och en del är lite svårt att ta till sig om man inte är buddist. Men en av deras grundpelare som jag gillar lite extra är ”tidsbalans”.

Att ta vara på tiden. Att stanna upp och se sig omkring. Att andas och inte bara skynda mot målet. Mina tafatta försök att balansera tiden på själens nästipp gör mig så mycket lyckligare än ännu en teknisk pryl som kommer i en ny version innan jag fattat hur den funkar. Tiden segrar över tingen och till slut är det bara vår tid som räknas. Det gäller att ta till vara på den – för när den är slut så betyder sakerna i bouppteckningen efter oss absolut ingenting.

Det är vårdagjämning. Bra dag att reflektera över tingen, lyckan, meningen och varför just den där spermien träffade det där ägget och vad det mötet egentligen betyder för mig och hur jag ska leva mitt liv…