En gång var jag en liten gosse ritad med vit krita på en trottoar i Svalöv. Min cykel var ritad precis bredvid. Som en Linus på linjen rörde jag och cykeln oss genom samhället.
I natt drömde jag om Svalöv. Jag sov oroligt. Drömmen skingrades som en rök när väckarklockan kallade mig till vardagen. Några fragment finns ännu kvar. Två flickor hade levt under jord i flera år. De förde någon slags gerillakamp mot borgerligheten. Jag stödde deras kamp. Därpå gjorde jag (helt mot min natur) några sexiga moves som fick en tant i åttioårsåldern, klädd i guldlamé, att liksom dallra av åtrå. Precis innan klockan ringde föll jag och bröt min vänsterfot. Sköterskan som lade gipset sade att nu var brottet sonat. Jag behövde inte längre ha dåligt samvete för den koja i Hjalmar Nilssons park som Mats påstår att jag hade sönder.
Inte mycket att lägga sig på terapisoffan för. Möjligen kan man oroa sig för att det inte längre är någon stuns i de erotiska drömmarna. Gamla tanter som dallrar i guldlamé? Nog var de hetare förr om åren.
Varför drömmer man om Svalöv? Inte känner man någon stolthet över sverigedemokratiska kommunalråds åsikter om prideflaggor. Inte känner man stolthet över de som yrar om folkförrädare.
Man borde väl släppa den där platsen. Den borde väl få somna in som i en törnrosasömn – sen kan väl Svalövs sverigedemokrater få vakna sådär om hundra år. Nakna i sin skam – bara klädda i sina långa skägg.
MEN. Jag älskar ju den där platsen som jag lämnade för så länge sedan. Där pojkhjärtat finns – där bor även den vuxna gubbens drömmar. Det var ingen fullkomlig plats på min tid heller. Föraktet för svaghet bor i många byar.
MEN. Svalöv du är den plats där jag växte upp. Du lärde mig om kärleken. Du lärde mig om vad som var rätt och fel. Nu är det mycket som är fel. Men jag älskar dig och kan inte hata alla de där vilsna mörkermännen – trots allt.
I natt ska jag drömma om dig igen. Drömma om mitt gamla slagord: Attackera när det behövs. Försvara dig när det är nödvändigt. Men aldrig, aldrig förakta. Älska. Älska. Älska
Exakt på gränsen mellan lycka och överlevnad 