You’re the measure of my dreams

En dag i juli och i USA firar de sin nationaldag.

Jag jobbade över. Människorna i Dalarna måste ju få sina busstidtabeller. Så länge det nu går några bussar. Nedskärningarnas människor hyvlar resolut lager efter lager av vårt gemensamma arv.

Det regnade på hemvägen. En kall och sur julikväll. Bussen räddade mig från den värsta blötan. Föraren ville kräva mig på regntillägg – nog som en hämnd för de punktviten jag åsamkat bussbolaget. Men vi försonades och han ville ju inte ta kontanter.

På bussen lyssnade jag som tröst på den vackraste kärlekssång jag känner: 
“I’ve been loving you a long time
Down all the years 
down all the days 
And I’ve cried for all your troubles smiled at your funny little ways
we watched our friends grow up together and we saw them as they fell
some of them fell into Heaven , 
some of them fell into Hell”
A Rainy Day in Soho. Shane McGowan när han är som nyktrast och sentimentalast.

Hemma i stan konstaterade jag att min favorit skobutik gått i konkurs. Imorgon startar ”århundradets konkursutförsäljning”. För någon dag sedan stängde min datorleverantör på Slaggatan. Vad det ska bli av oss människor? Vi som inte vill spegla oss i tomma skyltfönster. Vi som vill ha relationer med människorna i vår stad.

Jag kom att tänka på förra veckans besök i Yxsjöberg. Där gruvan är en ruin. Där människorna dragit sig undan. Där tillvaron gjort ett uppehåll. Tänker på den vittrande ishockeyrinken. På den igenväxta tennisbanan. På den fallfärdiga läktaren.

MEN. Myrarna finns kvar. Skönheten bor där i ödsligheten. Vi såg en förvirrad hollandare och hus där det nog bodde folk. Misär ibland. Ansade gräsmattor ibland.

Så är det. Livet fortgår. Butiker försvinner men kanske de kan återuppstå. Ingenting är hugget i sten. Hoppet tänker jag aldrig förlora. Kärleken överlever på de dystraste platser.

Idag kom Stefan och Luisfran med en rot av Mästerört. Om man torkar den kan man krydda brännvin. Det sägs att det smakar som Benediktinerlikör. Det måste jag testa. Det finns så mycket kvar att glädjas åt. Så mycket att krydda sitt brännvin med.

Om det blir gott lovar jag att bjuda. Shane McGowan säger nog inte nej:
“Now the song is nearly over 
we may never find out what it means but there’s a light I hold before me 
and you’re the measure of my dreams 
the measure of my dreams”