En särling steg av i Karlsruhe.

På Intercity-Express 1293 från Hamburg till Zürich satt en man i bordsrestaurangen. Jag såg honom för första gången när jag gick för att köpa en flaska vatten.

Här sitter en konstnär tänkte jag. Hela hans bord var fyllt av tidningar, klipp och anteckningsböcker. Här skapas det stor konst. Här är ett geni i arbete. Håret stod på ända. Han såg lite vild ut.

Någon timme senare gick vi tillbaka för att äta en gulasch och dricka en Bitburger. Han satt kvar. Bit för bit krackelerade bilden av det stora tyska geniet.

Här hade vi att göra med en särling. Saxen han klippte med hade blått handtag. Tidningarna var tysk populärpress. Stycken av klippens innehåll fördes över med färgpennor i en tjock anteckningsbok. Stor och sirlig piktur.

Han var en orolig själ. Flera gånger rusade han plötsligt ut ur vagnen för att efter en stund komma tillbaka till sina klipp. Han luktade inte gott. När en man med hörlurar satte sig vid hans bord blev han märkbart störd. Cirklar rubbades.

En särling. Sådana finns det. De fyller mig oftast med kärlek. Vi behöver referenspunkter. Vi behöver korrelat till den småborgerliga värld vi lever i.

Särlingar är dock inget självändamål. Psykisk sjukdom är inte kul och definitivt inget att sätta på hög piedestal. MEN.  Särlingarna kittlar mig. Jag bär lite av en sådan i min egen själ. Även jag har klippt. Även jag har skrivit av till synes viktiga saker i anteckningsböcker.

Om livet bara hade levts några grader skevare. Om bara några andra val hade gjorts. Om andra relationer hade skapats eller brutits. Då kunde han ha varit jag eller jag honom.

Galenskapen smyger som en skugga i våra fotspår. I all vår skinande härlighet finns små – mycket små sprickor. Några av oss krackelerar medans andra håller ihop. Jag vaggades i kärlek. Kärlek är ett prima bindemedel.

Vad är det vi samlar? Vad är det för urklipp vi gör? Vad är ett liv? Det går så fort. Varje dag försöker jag tänka på vad som verkligen är viktigt. Försöker. Varje dag tänker jag på mina medresenärer på detta klot. Tänker.

Misslyckas. Gör för lite. Går i samma fotspår. Sköljs över av strunt. Tar ställning till saker som inte betyder någonting egentligen. Vaskar för lite. Samlar för mycket. Är en människa. På gott och ont.

Denne särling steg av i Karlsruhe. Min egen bär jag med mig.

3 reaktioner på ”En särling steg av i Karlsruhe.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s