Det är synd om dom som fått för sig att de inte ska dö.

Torsdag 5 maj

Så är vi igång igen.  Havregrynsgröt. Bussar. Inloggningar. Mikrovågsugnar. Skitprat. Kaffeautomater. Utstämplingar.

Det rullar på. Mycket är lappri. En del hettar till.

Folk dör.

Lyssnat på Pugh Rogefeldt senaste dagarna. Det var ett bra tag sedan jag lyssnade på hans tidiga sjuttiotalsskivor. Hollywood och Bolla och rulla. De håller än.

Lyssnade på Gordon Lightfoot på bussen i morse. Early Morning Rain. Han dog också i helgen.

Vi andra kommer efter. I en anteckningsbok som jag rotade fram  i källaren under senaste rensningen stod det: ”Man säger att det är synd om människorna som vet att dom ska dö men det är faktiskt lika synd om dom som fått för sig att de inte ska dö.”  Det  är Slas. Kan inte vara någon annan.

Det finns sådana människor har jag märkt. Några för vilka sjukdomar och död tangerar att vara en absolut kränkning.

Själv är jag oerhört medveten om att jag ska dö. Styrkekramar undanbedes. När? Det vet man aldrig. Det får dröja hur länge som helst. Skulle det komma snart så okej. Man har varit priviligierad. Globalt sett.

Först ska vi dock läsa färdigt Katedralen i Västerås av Fredric Bedoire. ”Vi” – fast det är jag som läser. Högt. Marie kan ha lite svårt med sömnen. Men om jag läser högt – då jäklar.

Vi är precis färdiga med Prästerna av Gunnar Wetterberg. Ett sömnpiller. Intressant kyrkohistoria. Mycket var bra sammanfattat. Fast det skulle behövts en bättre redaktör.  I några kapitel gled han fram och tillbaks mellan århundradena så uppläsaren blev alldeles vimsig.

Men Marie fick allt tyngre ögonlock till ”Kyrkan mitt i byn, prästfruarna och den liturgiska avmagringen”. Hon flinade inte ens varje gång jag körde fast på ecklesiastikminister. Ordentligt fast.

Började med Bedoire igår. Ett helt annat språk. Litterärt och vackert. En fröjd att läsa högt.

Några klistrar lappar på badrumsspegeln: ”Denna dag är den första av resten av ditt liv.”
Andra klistrar sådana på vilka det står ”Lev varje dag som den vore din sista”. Hur gör man det? Jag kan ju inte ställa mig utanför det sverigedemokratiska partikansliet med 3 lådor dumstrutar varje dag. De skulle vara kontraproduktivt.

Då är det väl bättre att stå som en åsna mitt emellan dom två lapparna till hötappar.

Lev så gott du kan!
Gör så gott du kan!

Var schysst mot dina med människor!
Ge fan i att försöka uttala ecklesiastikminister!