Optiker Feinbaum. Allt är förlåtet.

8 maj.

Igår putsade jag fönster. Ikväll ska jag putsa fler fönster.

Undrar hur många fönster man putsat? I vart fall inte tillräckligt ofta. I vart fall inte på mitt arbetsrum. I vart fall inte om man får tro närstående.

Denna närstående hämtade ut nya glasögon igår. Hon såg bra ut.

Det finns så många glasögonaffärer i stan. Det finns så få optiker. De nämnda glasögonen provades ut via länk. Att det däremot fanns en uppsjö av olika erbjudanden, prenumerationer och all inclusive nämndes i varannan mening. Det framgick också tydligt att men var lite lätt retarderad om man bara vill köpa glasögon kontant.

I nutidens jävla glasögonbutiker verkar inredning och personal virade i cellofan. Fast optiker har dom bara ibland.

Tacka vet jag salig optiker Feinbaum i Landskrona. Ibland vill jag bara skrika: ”Ta mig tillbaka till sextotalet!”

Inte för att det var bättre då. Långt ifrån. Det var fattigare och hårdare. Men det var annorlunda. Repigare och ärligare och mindre habegär.

Fan! Man borde tåga med röda fanor på Dollar store, man borde låta ortodoxa präster svänga rökelsekar på IKEA, man borde skicka fucking gamle rektorn och kyrkobrodern Ludvig Haker till Paradise Hotel 2023.

Någon jävla ordning måste det vara i ett samhälle.

Tack för att det finns människor!

Särskilt tack till:
De två fnissande högstadietjejerna med leopardtights.
Den äldre herren med en björn på sin knallgula ryggsäck.
Killen med rakat huvud som rodnade mot tjejen med blå slingor i håret.

Tatueringar och svett på bussen i morse. Vi andades. Vi hade skavanker. Vi var repade. Precis som på sextiotalet. Precis som alltid.

Människorna? De är värda att älska.

Samhället? Ja vad säger man. Det kan bli bättre.