Kärlekens zenmästare

Grovarbetaren Nils Sjögren var den gränslösa kärlekens outgrundliga zenmästare. Nils var nästan alltid klädd i blåkläder. Han var så tyst att jag inte längre minns hans röst. Han var min morfar. Inte biologisk men om sådant talade man inte. Hans kärlek var lika sträv och stark som hans högerhand. Ofta vilade den på min axel. … Fortsätt läsa Kärlekens zenmästare

Bekännelser av en subversiv tråkmåns.

Tjofaderittan lambo. Tänk om det bara är det som allting egentligen handlar om. Tänk om det är jag som har fel och har gått alldeles vilse. En av dessa förhatliga vänster/liberal/kryptomarxistiska kulturkoftor med anarkistiska böjelser. En av dom som måste göra avbön inför representanterna för verklighetens folk. Jag ser mig med krum rygg och med kepsen … Fortsätt läsa Bekännelser av en subversiv tråkmåns.

Zen enligt Busch

Busch drog sin sopsäck längs den mittgång som skiljde tallriksmaskinerna från foliemaskinerna och packlinjen. Det gick mycket sakta. Så sakta så om sakta någonsin ska definieras vetenskapligt så bör enheten vara Busch. En snigel rör sig till exempel, mellan tummen och pekfingret, i sisådär 2,5 Busch. Hans vandringar var liksom arketypiska. En stor fet karl drar … Fortsätt läsa Zen enligt Busch