Mörkret kommer så plötsligt

Mörkret kom så plötsligt. Jag vänjer sig aldrig riktigt vid detta. Ikväll var det alldeles mörkt när jag tog min lilla ränsel och travade iväg från kontoret. Mina steg var tunga. Långkalsongerna kändes trånga i skrevet.

Brasilianska presidentval. Beväpnade amerikanska rasister. Vinterdjävul. Mörkerhelvete. Det är mycket nu. Jag tog ut min vrede mot DollarStore vars fula lada jag passerar på väg till hållplatsen vid Västra Porten.
– Jävla pissaffär. 91,7% av de saker ni säljer saknar någon som helst betydelse för mänskligheten. Krämarjävlar och klimatmarodörer.

Besinnade mig en smula. De säljer åtminstone allt det som vi inte behöver billigt och inte är det överklassen som köper sitt sköljmedel där. Själv har jag också köpt en tandkrämstub där en gång. Den var jag nöjd med.

Plötsligt fick jag ångest av att inte ha någon reflex. Var fan ligger dom någonstans? Köpte jag inte en som lyste grönt på Stadium förra året? Varför gjorde jag det? Var det klimatsmart? Undrar om batteriet håller än?

Bussen i tid. Till råga på allt log förarjäveln mot mig och sa sitt förbannade hej. Vad skulle det vara bra för? Vad har jag gjort honom? Guskelov satt alla mina medpassagerare och glodde ner i sina smarttelefoner – härligt att äntligen få vara i fred med sin ilska.

Hemma var det: gräsänkling, stekt blodpudding (synd man inte har Instagramkonto så man kunde lagt upp den), stekt bacon, folköl, riven morot och dansk radio på Sonos (P4 Köpenhamn)….

Ljuset! Våren! Var är ni?

Kära dagbok. Imorgon är det en ny dag. Då ska jag ta helt nya tag. Då ska jag le mot tanter och fisa bara när ingen hör. Jag är en god människa. Innerst inne. Så är det.

Efter mörker kommer det ljus.  I Brasilien. I USA. I Sverige.