Puben ”Överlevnaden!

NÄR

Röken från Sibirien och Amazonas sticker i våra ögon.  När presidenter både här och där excellerar i sådan dumhet som vi inte trodde fanns på riktigt.

När vi ser människor sållas från människor – som agnar från vete. När nyanser av hudfärg får betydelse och vissa gudar är mycket bättre än andra.

När politik blir trivialt som talangtävlingar. När klass inte finns och när vetenskapen bara är en åsikt bland andra.

När människovärdet är förhandlingsbart och när kärleken bara är lust och lever under hot.

När hånet och hatet tvinnas till tråd. När ställning ska tas till ditt och till datt. När allt det som är viktigt blir strunt och struntet blir huvudsaken.

DÅ

Måste man orka ta strid för det som är viktigt. Måste man vara människa ända in i kaklet.

MEN

Man måste få ha sina drömmar. Måste få ha sina hemliga rum. Där man får vara människa på sina alldeles egna villkor.

Jag har ett hemligt ställe. En pub som bara finns i mitt hjärta.

DÄR

Skramlar dominobrickorna mot bordet. Där suger gubbarna på sina pipor. Där brölar en fartygstuta på floden två korta signaler och girar babord. Värden handskänker ljummen bitter i våra glas. Kvinnan med det stripiga håret och de och dåliga tänderna ger mig förföriska ögonkast.  Gubben i keps nynnar orden till Robert Burns ”I Maun Hae a Wife”.

Där suger jag på min öl. Slänger några ord till värden. Ler mot mina medmänniskor. Här råder dunkel och dofter av öl och cigaretter. Här finns inget hat. Kärleken här är skev men stark som whisky. Här är jag i min klass och bland mina människor. Vilar i något som är en livmoder. En bubbla där världens alla jävligheter bara hörs långt borta som korta signaler i dimman.

Jag tror vi behöver platser som inte existerar. Behöver drömmar flyktiga som rök. Detta är min.  I den fantasin vilar jag för att få kraft och hopp.

SEN

Går jag ut i världen och försöker vara en människa. En så god människa som jag bara kan. Det går så där.

MEN

Det går framåt. Det måste gå framåt. Allt annat är ett nederlag.

CHEERS!