Trigonometrin var inte riktigt min grej. Den och att ta ut satsdelar.
Men jag kunde beräkna vinklar. Jag kunde vinkla mina skinkor mot stolen i klassrummet på Centralskolan. Kunde hitta exakt den rätta vinkeln för den perfekta brakaren. Hade man tur hade man ätit något som förhöjde upplevelsen. Äggmök är en klassiker.
Jag vet inte om det är detta de syftar på. De som har gått i livets hårda skola. Den skolan andas bitterhet och äggmök. Bitterhet är också en känsla. Den kan inte vara kul att gå omkring med.
Bitterheten kan inte vara meningen med livet. Inte flatulensen heller. Men den förenar oss. I snitt blir det tydligen 24 fisar om dan. Dessa har vi gemensamt.
Nu när vi ska känna misstroende mot alla som inte tycker som vi. Nu när vi ska hata de som inte följer våra normer.
När kommentarsfälten osar äggmök och toleransen mot de andra börja vittra i kanterna.
Då vi känner precis som den gentleman som för 4000 år sedan skrev till sin bror på en sumerisk lertavla. Han som upplevt en av de mest vedervärdiga sakerna i mänsklighetens historia. Han hade nämligen sett en ung kvinna fisa i sin mans knä…
Hallå! Låt oss hitta det som förenar oss. Låt oss avstigmatisera flatulensen. Trump gör det. Viktor Orban och hbtq personer. Ebba, Jimmie och Uffe. Steffe, Annie och Nooshi. Alla gör det.
Snart är det midsommar. Alla är vi små grodor. Det är mer som förenar oss en som skiljer oss.
Som Benjamin Franklin sa: Fart proudly!
Exakt på gränsen mellan lycka och överlevnad 