En rödlistad art.

Sommarcigarren är en rödlistad art. Förr såg jag den oftare. Den fladdrade förbi lite överallt. Med sin karaktäristiska form och doft var den ett sommartecken. Något man längtade till i vintermörkret.

Nu säger dom att den är ett rovdjur. Den dödar. Så är det säkert men det borde finnas någon algoritm. Njutning gånger kontemplation genom livslängd gånger livskvalitet…

Den är som vargen. Den ska bort. Den här inte sin plats i vår fauna. Eller så har den det. Några saker måste få finnas bara för att. Som fästingen och min sällsynta sommarcigarr.

Jag möter den alltid utomhus. Det är där den bor. Den kommer ofta från odemokratiska länder och borde bojkottas. Den sista jag såg kom från Nicaragua. Ännu ett land där de som stod för frihet stelnat och börjat skramla med fängelsenycklarna.

Det är mycket som bör bojkottas. Efter det som händer i Xinjiang och Hongkong bojkottade jag Kina ända tills jag inte hittade några glödlampor. När vår statsminister heter Åkesson ska jag bojkotta nypotatisen och jordgubbarna. Ända tills jag inser att det är andra strider man måste ta. På något sätt är kärleken och toleransen vackrare än bojkotten.

Ibland dyker den upp i alla fall. Sommarcigarren. Den finns en dotter som ställer sig intill och säger att den är ett av de bästa sommardoftsminnena. Det finns nyare generationer som måste få relationer till ringlande aska i närhet av sommarvarma brunnslock.

Den är sällsynt men den finns. Som doft och minne. Länge leve den mitt i allt dess dödande. Det går en tråd från Ekelöfs pipeufori i trädgården till min cigarrpekoralism vid brunnslocket.

Förlåt Mats för bilden. Jag vet att du inte riktigt gillar att ha ditt fejs på bild. Men det där är liksom sommarcigarren när den fladdrar som vackrast.