Om trehundra år

Kära dagbok.  30 oktober. Jag kom ut från biografen med lite rödkantade ögon. Vi hade gråtit en stund över Lady Gagas skönsång och över KÄRLEKEN – trots allt. Jag lite mer i smyg och tonårsflickorna i bänkraderna mera hulkande. Trevligt med en nästan fullsatt biosalong i Falun och bra att få gråta lite kollektivt en … Fortsätt läsa Om trehundra år

Om att göra någonting viktigt

Mycket tid går åt till att göra ingenting. Det är okej. Man ska inte förakta ingenting. Ingenting fyller också sin plats. Men man borde också göra någonting. Någonting som är viktigt. Någonting som betyder något på riktigt. Något man inte gör bara för att ha råd att gå på systembolaget eller för att samla meningslösa … Fortsätt läsa Om att göra någonting viktigt

Slå knut på en söndag

Livet är knutar. Själsliga. Gordiska. Och mormors bröder Knut och Oskar med blåkläder och renat på pakethållaren. Oskar var socialist så det stänkte. Själen är underskattad. Renat är underskattat. Trögheten är underskattad och socialismen stänker inte längre. Några droppar saliv på textbladet till Arbetets söner. Inte mer. Socialismen har stänkt mycket blod och tårar. Men … Fortsätt läsa Slå knut på en söndag