Om att göra någonting viktigt

Mycket tid går åt till att göra ingenting. Det är okej. Man ska inte förakta ingenting. Ingenting fyller också sin plats. Men man borde också göra någonting. Någonting som är viktigt. Någonting som betyder något på riktigt. Något man inte gör bara för att ha råd att gå på systembolaget eller för att samla meningslösa prylar i ladorna.

Döden går vid min sida. Jag ser den när jag kisar. Kanske är den långt borta. Kanske är den nära. Om detta vill jag inget veta. Jag vet bara att den vandrar här mitt ibland oss. Man kan sin Bergman.

Det är bra. Döden är bra. Den ger liksom relief. Den flåsar lite lätt i nacken. Säger: ”Du Lars Ingemar – lev. Gör något innan jag kommer. Njut av varje andetag. Ge inte upp. Ta vara på din plats och stund. Du lever i den stora genetiska fläta som är mänskligheten. Lev för de som kommer efter dig. Du är inte skapelsens krona men du är en jordbakterie i den stora skogen. Hjälp till med förmultningen.”

Tänker på något jag läst hos Robert Macfarlane. ”Landscape was here long before we were even dreamed. It watched us arrive.” Så är det. Det som lever nu måste förmultna. Landskapet ska också se oss försvinna.

Vid Faluån drömmer jag om Roger Deakin som på 90-talet gav sig ut på en resa för att simma genom Storbritannien. Under flera månader simmade han genom England, Wales och Scotland på floderna, insjöarna, strömmarna och havsvikarna. Han ville se sitt land ur ett grodperspektiv. Ville utsätta sig för ett nytt element och skaka om det invanda sättet att se på världen. Hans beskrivning av den där våta resan ”Waterlog” var ett försvar för de orörda vatten som återstår och en postum hyllning till de vatten vi tämjt och förstört.

Jag är så jävla dålig på att simma. Minns att jag klarade grodan och med lite fusk simborgarmärket under mina Blekingesomrar. Några längre simturer i detta lands vatten kommer det inte att bli. Men det finns annat. Livet är möjligheter och ett stort trots allt.

Den dag jag slutar leta efter nya perspektiv då kan du komma. Hör du det Döden? Vänta länge men kom när jag stelnar. Kom när jag bara blir fördomar och lever helt utan nyfikenhet.

Vi ses!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s