Elegi över en trappstäderska

Marianne ringde mig i veckan och berättade att Elsa hade dött Hon dog hemma i sin säng på Hantverksgatan omgiven av sina närmaste. Det hade gått fort och alla fem barnen hann inte hem. Sista gången jag såg Elsa var i september  när vi var nere i Skåne. Elsa öppnade aldrig dörren den gången. Vi … Fortsätt läsa Elegi över en trappstäderska

Gubbar som pratar om döden

Kära dagbok 31 oktober Idag pratade vi om döden. Tre medelålders män som satt samlade på lunchrestaurangen vid gamla COOP Forum. Vi grymtade om färsbiffarna som var en besvikelse. Vi muttrade om timjansåsen som var för tunn. Sådant hör till. Men vi pratade också om döden. Inte så mycket om vår egen. Det tordes vi … Fortsätt läsa Gubbar som pratar om döden

Om att göra någonting viktigt

Mycket tid går åt till att göra ingenting. Det är okej. Man ska inte förakta ingenting. Ingenting fyller också sin plats. Men man borde också göra någonting. Någonting som är viktigt. Någonting som betyder något på riktigt. Något man inte gör bara för att ha råd att gå på systembolaget eller för att samla meningslösa … Fortsätt läsa Om att göra någonting viktigt

Pärlor av plast

Redan när jag stiger på tåget i Lund inser jag att förbindelsen vidare mot Falun kommer att spricka. Krackeleringar i de kollektiva förbindelserna som jag numera möter med ett stoiskt lugn. Den kvinnliga tågmästaren lovar att återkomma men hennes lite sorgsna leende inger inget hopp. Jag flackar lite med blicken och fäster den vid en … Fortsätt läsa Pärlor av plast

Spermien, livmodern, döden och en kratta på ett bord

Jag tänker på det där med att födas. Spermien som tränger in i ägget. Den där livmodern där cellerna delas och där man växer. En liten illbatting som ska möta världen. Vad kan hen hjälpa om pappa är IS-krigare eller medlem i Nordiska Motståndsrörelsen. Om mamma jobbar med media eller syr våra skjortor i Bangladesh. … Fortsätt läsa Spermien, livmodern, döden och en kratta på ett bord