Exakt på gränsen mellan lycka och överlevnad
. När jag går över asfalten vill jag att mina fotsteg hörs med en alldeles särskild resonans.
När man nalkas en grav som man inte besökt på några år då närmar man sig försiktigt. Är man gravrättsinnehavare på långdistans bär man sitt dåliga samvete med sig i påsen med den vita rosen. Den vita ros vi köpte i en blomsteraffär i Gislaved på vägen ner.Billeberga kyrka tronar på slätten. Slätt är det … Fortsätt läsa Minnen som showroom för gravstenar
Fyllde ryggsäcken ikväll på Hemköp. Bar en gul kasse bredvid i handen. En sakta promenad igenom stan. Det sorlades på krogarna. Det är dom väl unt.Sorlet i sig är nog medicin för svultna själar. Det var lite ungdomsgäng som drog omkring. Några förälskade par gned sig mot varandra. Några cyklar. Några gubbar som jag - … Fortsätt läsa Bröd och vin. Korv, mjölk och getter… Den är vacker. Världen.
Såg Örebro vakna. Staden var blöt efter regnet. Solen var också vaken. Den strilade genom ett jättelikt valnötsträd i stadsparken. Stammen var sträv mot min hand. Grenarna sträckte sig ut över gräsmattorna. Sökte mig men jag lyckades fly. Flydde till rosenträdgården där köttiga blöta och röda HC Andersen liksom trånade efter att bli sedda och … Fortsätt läsa H C Andersen i Örebro
Vaknade tidigt. Upp och ut. Pinkade på syrenbusken. Tittade i regnmätaren. Åtta millimeter. Huttrade i mina psykedeliska blå sovkalsonger.Mätte upp 7 påsar Lundgrens Skåne i dosan. Ransonering. För att inte störa tassade jag upp till det lilla krypin som ligger på vinden. Medtog filt. Juli huttrar.Tog fram Frank Jaegers "Drömmen om en Sommerdag". Bitvis en … Fortsätt läsa Drömmen om en sommardag.
Som gamle Paulus sa: ”Ty vilken människa vet vad i människan är utom människans ande, som är i henne”. Han sa mycket strunt också Paulus. ”Tige i församlingen” och sånt. Jag har inte tatuerat hans namn i rumpan och jag tillhör inte fanklubben. Jag är inte såld… Men det där om vår ande gillar jag. … Fortsätt läsa Sången om absolut ingenting
Landet ligger stilla. Det är bara vi som rör oss. Vi som föds och dör. Vi som konstruerar och slår ihjäl. Vi som älskar och hatar. Landet ligger stilla. Nästan stilla ligger det och finns här runtomkring oss. Vi kan ta på detta land och det är som allra vackrast kring midsommar. Karlqvistens hölada, den … Fortsätt läsa Landet ligger stilla
Man tror att man vet vem man är. Man går runt i något slags visshet. Har sina rötter och sin historia. Vandrar runt i sin världsbild och vet hur allting hänger ihop. Vet vems fel det är att världen är rutten. Vems förtjänst det är att det trots allt är drägligt. Man har sin religion … Fortsätt läsa Var kommer man egentligen ifrån?
Lördag morgon i ett slokörat land. Vaknar i en värld som tittar nerför ett stup. Detta kan gå bra. Det slingrar alltid stigar. Det finns alltid vägar att gå. Vi har gått dem förr. De som vädrar diktatorisk morgonluft kan sätta i halsen. Det har de gjort förr. Det är dropparna av saliv vi undviker. … Fortsätt läsa Det går ett spöke runt Europa…
I tider när virus tar vägen förbi vårt immunsystem. När larmet och stojet får oss att tro att vi står med vår sista lilla slant vid stranden av floden. Den som rinner mörk och hemlighetsfull och där tårpilarnas grenar böjer sig över det mörka vattnet. Där vid den flod där vi väntar på den skrangliga … Fortsätt läsa En fredag då änglarnas vingslag inte lämnar några spår i vår hud…
Plötsligt stod hon där. Lutad mot sin rullator i den bleka marssolen. Hon lever och hon njöt av värmen. Henne har vi inte sett på hela vintern. Den gamla frälsningssoldaten med en katt som har en avhuggen svans. En svans som jag trodde var en petrifierad bajskorv första gången jag såg den. Hon som har … Fortsätt läsa Kärlek i coronans tid.
härifrån sett
modifierade sanningar
Åsikterna i bloggen är helt privata (Bo Bävertofts) även om bloggen är en del av SPF Seniorerna Faluns webbplats - resten ligger på http://www.spfseniorerna.se/falun.
