Exakt på gränsen mellan lycka och överlevnad
. När jag går över asfalten vill jag att mina fotsteg hörs med en alldeles särskild resonans.
En lördag i oktober. Ännu har det inte skett några mirakel här på Åsgatan. Inga som jag känner till i vart fall. Jag förhåller mig för övrigt mestadels skeptisk till mirakel. Det som sker det sker. Ingripande från gudomligt håll som står på vetenskapligt fast mark har jag väl inte riktigt sett ännu. Jag sitter … Fortsätt läsa Miraklet i Brinkabacken
Vi steg ut på stigen runt Kråkmyran precis som om vi hade vandrat ut på en alldeles ny och jungfrulig planet. Där inga andra bodde mer än vi. Det är en åldrandets stilla lycka att få känna morän och trädrötter under sina fötter. Lyckan ändras över tid. Den såg annorlunda ut när man var ung. … Fortsätt läsa Metafysik för amatörer
På Intercity-Express 1293 från Hamburg till Zürich satt en man i bordsrestaurangen. Jag såg honom för första gången när jag gick för att köpa en flaska vatten. Här sitter en konstnär tänkte jag. Hela hans bord var fyllt av tidningar, klipp och anteckningsböcker. Här skapas det stor konst. Här är ett geni i arbete. Håret … Fortsätt läsa En särling steg av i Karlsruhe.
Livet. Nog är det outgrundligt alltid. Det rymmer kärleken. Därmed borde väl sista ordet egentligen vara sagt. På ett plan räcker det med den. Tacksam att jag känner den. Fast. Fredag och ännu en arbetsvecka är till ända. Tacksamhet ska man naturligtvis känna även över detta. Man har ett arbete – man har en lön. … Fortsätt läsa Livet – en färd med bröllopstårta.
Hösten nalkas. Åren går och vi åldras. Så här på min ålders höst kan jag inte låta bli att fundera över vart jag befinner mig. Jag är naturligtvis här rent fysiskt. I detta rum. Närmare exakt på den här stolen - men var befinner jag mig på den där livslinjen? Tittar närsynt på min handflata. … Fortsätt läsa Ålderns höst och framtidens frön
Levande alldeles ensamma i våra små världar av tillkortakommanden och förhållandevis små förtjänster vore vi inte mycket till människor. I ensamheten kan man förvisso skapa sin egen lilla värld – men om ingen bringar ljus i det inre dunkelt så går man vilse. Utan de små berättelserna kunde jag inte leva. Berättelserna om medmänniskorna och … Fortsätt läsa Vad vore vi utan livets små berättelser?
NÄR Röken från Sibirien och Amazonas sticker i våra ögon. När presidenter både här och där excellerar i sådan dumhet som vi inte trodde fanns på riktigt. När vi ser människor sållas från människor - som agnar från vete. När nyanser av hudfärg får betydelse och vissa gudar är mycket bättre än andra. När politik … Fortsätt läsa Puben ”Överlevnaden!
Livet var som en mycket smal stig. Ibland gick man den alldeles rakt fram. Ibland vek man av in på Svalegatan. Man kunde ställa sig och titta rakt upp i himlen. När solen gått ner bodde det stjärnor däruppe. På Krings konditori köpte man Casablancabakelser med bananglasyr. Om jag bara fått äta en enda tugga … Fortsätt läsa Tanter, bakelser och ett mystiskt ljus över slätten
Ode till Sigrid. Flashbacks från folkhemmet. Vi föddes i ett folkhem Sigrid och jag. Det finns de som nostalgiskt blickar bakåt på det. Rasen var ren. Vi hade katederundervisning och nog hade vi betyg allt. Redan från andra klass. En del av oss lyckades det till och med bli folk av. Vad jag blev får … Fortsätt läsa Ode till Sigrid
Misstagen är är väl en slags ingångar till upptäckterna. Mina tillkortakommanden hjälper mig att få syn på kärnan som finns inne i den där gubben med keps. Funderar på om det finns några regler jag borde följa? Alltså. Några finns det nog. En regel är att man inte ska förhäva sig men den regeln säger … Fortsätt läsa Regler och rättesnören
OM ATT SKRIVA OCH ATT SKRIVA OM
modifierade sanningar
Åsikterna i bloggen är helt privata (Bo Bävertofts) även om bloggen är en del av SPF Seniorerna Faluns webbplats - resten ligger på http://www.spfseniorerna.se/falun.
Sveriges minsta bokförlag. Startat 2012. Baserat i Midsommarkransen-Malmö
