Exakt på gränsen mellan lycka och överlevnad
. När jag går över asfalten vill jag att mina fotsteg hörs med en alldeles särskild resonans.
Man är en livets klädhängare. Jag satt på bussen hem. Gör ofta det. Vill ju hem. Vill inte springa runt i ett årshjul av verksamhetsplaner, tertialrapporter och fucking policys. Bloody fucking policys. Vi är ju liksom av kött och blod. Inte av papper. Sen får det vara hur digitalt som helst. Luktar gör det inte. … Fortsätt läsa Just idag låter jag nu vara nu – och bara nu.
Min farsa brukade berätta roliga historier. Roliga och roliga förresten. Jag tyckte det då. Skulle nog inte tyckt det idag. Det var enkla historier av den typ man kunde läsa i ”En rolig halvtimme”. De var inte PK och många var sexistiska. De funkade när han var bingoutropare och auktionsförrättare. Skämt för landsbygd och inte … Fortsätt läsa Vad hästar eventuellt har mellan benen och tillståndet för den svenska humorn.
Det där med att avge löften det kan jag. Att hålla dem har däremot utvecklat sig till en rätt sjaskig historia - om jag nu ska vara riktigt ärlig. Och det ska jag. Att vara ärlig har jag lovat mig själv. Många gånger. Någon gång bör man väl hålla det löftet - inom rimlighetens gräns … Fortsätt läsa Man är ett stort jävla nyårslöfte…
Det är den tjugofjärde december och jag vaknar väldigt tidigt. Kroppen har ännu inte hunnit ställa om till julledigheten. Den vaknar och vill ha havregrynsgröt. Den vill åka buss och arbeta. Idag kära kropp arbetar vi inte. Idag ska vi äta risgrynsgröt och kanske träffar vi en tomte. När jag låg kvar där i sängen … Fortsätt läsa Tankar på en julaftonsmorgon…
Sverigedemokraterna. Numera finns de överallt. Såg någonstans att de till och med setts i Ulf Kristerssons tjänsterum. Det är väl i sin ordning. Det är ju så vi verkar vilja ha det.Inte jag då precis men det blåser högervindar. Ett meteorologiskt fenomen som åtminstone inte kan skyllas på klimatet. Om det nu finns? Klimatet. Det … Fortsätt läsa Jag undrar om man får välja?
Jag var naturligtvis inte där. Det är jag helt säker på. Det är mycket sällan jag varit på rätt ställe vid rätt tillfälle. Har jag någonsin råkat vara där man borde ha varit har jag definitivt varit där för sent. Nu är det mesta mycket för sent. Det är ”sent på jorden” och ”det vita … Fortsätt läsa Vägen från Bialitt via Bethel till bajs och John Sebastians smutsiga glasögon.
Jag minns att jag längst där inne tänkte - ”socialfall”. Vad som sen kom ut ur min mun minns jag däremot inte riktigt. Jag hatade när det klappades på mitt huvud och någon äldre släkting undrade vad jag skulle bli när jag blev stor. Vad vill man med livet när man bara är en liten … Fortsätt läsa Att lämna sin kropp och slå ut i blom…
En lördag i oktober. Ännu har det inte skett några mirakel här på Åsgatan. Inga som jag känner till i vart fall. Jag förhåller mig för övrigt mestadels skeptisk till mirakel. Det som sker det sker. Ingripande från gudomligt håll som står på vetenskapligt fast mark har jag väl inte riktigt sett ännu. Jag sitter … Fortsätt läsa Miraklet i Brinkabacken
Vi steg ut på stigen runt Kråkmyran precis som om vi hade vandrat ut på en alldeles ny och jungfrulig planet. Där inga andra bodde mer än vi. Det är en åldrandets stilla lycka att få känna morän och trädrötter under sina fötter. Lyckan ändras över tid. Den såg annorlunda ut när man var ung. … Fortsätt läsa Metafysik för amatörer
På Intercity-Express 1293 från Hamburg till Zürich satt en man i bordsrestaurangen. Jag såg honom för första gången när jag gick för att köpa en flaska vatten. Här sitter en konstnär tänkte jag. Hela hans bord var fyllt av tidningar, klipp och anteckningsböcker. Här skapas det stor konst. Här är ett geni i arbete. Håret … Fortsätt läsa En särling steg av i Karlsruhe.
Betraktelser med äkta träsmak
journalist och författare
om teknik, miljö och samhälle
living by, deviating from, and expanding upon the good book
Exakt på gränsen mellan lycka och överlevnad 